I dag

I dag tog jag bilen och stack iväg. Det är så skönt! Jag älskar att köra min lilla röda! Och man sjunger ju så bra i bilen! Om jag nån gång kör av vägen och polisen undrar hur det gick till, så säg att jag tittade på rovfåglar! För så var det antagligen. Kan ha varit nåt rådjur eller nåt sånt också...
Körde först in till Trelleborg. Parkerade olagligt så jag fick skynda på mitt ärende där.
Sedan till Malmö och lämna in trasig telefon (grrrr).. Hade tänkt vara arg! Men så var det lite kö. En unge stod och sjöng singstar så det värmde i hjärtat och skar i öronen. Plöstligt öppnas skjutdörrarna och Dave Grohl kommer in!!!! Jag stirrar och undrar om han inte har en bekännelse åt mig.... Men han skyndar in på toa. (???)
Då blir det min tur. (Och Daves fortsatta öde glöms bort)Killen i servicedisken har stora hundögon och en blick som får mig att vilja beklaga honom för att jag kommer här med min dumma dumma telefon på hans dumma dumma jobb. Han säger att det varit mkt fel på de här telefonerna. (grrrrrrr!!!!) Men att han ska uppgradera mjukvaran. Det brukar hjälpa i 70% av fallen. Ok. Det tar ca 6 min så jag kan väl gå in i butiken så länge? Smart! 7 min senare kommer jag ut med en sprillans digitalvåg! (För givetvis måste det vara fel på min gamla.. SÅ mkt har jag väl inte ätit på sistone...)
Iaf ser han ännu sorgsnare ut nu och jag förstår ju att det inte hjälpte med den där uppgraderingen. Nähä. 4 veckor ska det ta att fixa det. Jaha. Tack då.
Så jag kör till Wessels som det heter och alltid kommer att heta i Malmömun. Glömde visst att jag skulle bojkotta coop pga av att de dissar skånemejerier... Men jag skulle in å äta och där har de asiatisk buffé. (Och det är ju inte på coop.) Samma som igår. 59 pix! Rekommenderas för dem med bil Och ingen telefon hade jag ju heller så ingen kunde ringa och fråga var jag blev av. Frihet! >Köpte en luvjacka och ett linne. Och godis.
Och ikväll blir det melodifestival. Och Marias eviga ögonblick. Sen är det söndag. Och sen är det måndag.
Och jag har varit på märkligt gott humör idag!

Vid 8-tiden när ni, förmodligen, låg i era (eller andras) sängar och sov (inga vidare spekulationer) mer eller mindre gott, var jag ute på långpromenad. Så jag vet att berätta att idag är det vår! Solen skiner! Och värmer faktiskt även en smula. Hade nu min kamera funkat i moben så hade ni återigen fått se bilder på de där vintergäcken och snödropparna som man får se varje år vid den här tiden. Men det slipper ni nu alltså.



När jag gick där med P3 i lurarna kom jag att tänka på att det var förskräckligt länge sedan jag hade fest! Tänkte vidare att det hade varit kul att ha en jättefest! En sådan där med hyrd lokal och dj och karaoke och bar och hela kitet!! Med alla jag känner! Nya och gamla vänner. Sen tänkte jag att de jag känner och tycker (har tyckt/kommer tycka) om, är väldigt olika. Jag vet inte om jag funkar som det enda kittet som håller ihop allt. Det funkar i min känslovärld, men gör det det i verkligheten?

Kravet på en sådan fest är att någon annan fixar! Någon annan fixar maten, någon annan håller iordning. Någon annan torkar spyor och avstyr bråk och peppar sårade och försvarar mig. Så jag slipper. Så jag också bara kan få festa loss och ha så jävla skitkul som det bara är möjligt!

Vilken utopi!
Men ändå.....

I dag hade jag inte mycket alls att göra på praktiken. 2 pyttegrejer och en hallådär med en tjurig gubbe som förresten ändå inte ville vara med på bild (i frimärkstorlek). Nähä. Försökte komma på andra saker att göra men allt sket sig. Något får vänta till nästa vecka. Fick gå 2 tim tidigare, och det var rätt gött en fredag. Men jag hoppas det inte blir för mkt dötid. Skulle väl vara det som är negativt med att jobba på en liten lokaltidning..

Det bjöds på frukost idag. Och det var ju najs! Efter mitt pyttejobb var jag å käka lunch. Idag blev det asiatisk buffé. I like.
Ö h t är jag otroligt hungrig och sugen och matfixerad nuförtiden. Jag slår vad att det är de där jä-a pillerna! Hoppas verkligen att även det "går över"! Har inte tid att träna heller när man jobbar så långa dagar.

Upps! Nu är vi allt på väg att sktiva ett surt inlägg igen!!

Något annat.

Inne bland klädhängarna i damklädesbutiken sitter gnälliga barn med feberblanka ögon nerbäddade i varma vagnar, medan deras mördrar stressar runt bland de slavsydda kläderna. Mammorna passar på när de är hemma med sjukt barn. När ska de annars hinna förnya sin vårgarderob, bättra på sitt självförtroende, hoppas på respekt från kollegerna, ha något att tala om och bråka med sin man om? Och tänk om någon tycker man är ful? Alla andra är ju så fina! Och hur var det nu man gjorde när man log? Hur var det nu man gjorde när man skrattade sådär ända från magen? Sådär opassande högt, så alla kan se in i munnen på en. Och rynkorna träder fram.
"Nej nej lille vän, inte bli ledsen nu.. mamma ska bara in och ha en kräm jag läste om häromdagen, sen ska vi hem! Mamma lovar! Så får du en glass sen!"

Telefonen pajj.... :(((((((((((((((

Autofixad. skitfult.


Bättre.


Min älskade telefon har pajjat! Eller egentligen kameran. Och eftersom kameran är anledningen till att jag köpte just denna telefon så kan man bli sur för mindre! Det är ett skitfel i linsskyddet men den måste ju ändå lämnas in i flera veckor. Skit!



Men här kommer några bilder från när det var lite snö iaf..

Övning ger färdighet

Ja då är man på praktik då. Eller nu. Eller innan idag och sen i morgon. Och 6 veckor framåt.
Det var ju tur att jag inte ödslade energi på att ta ut värsta olyckan i förskott och ha ångest över det, för det hade det inte varit värt.
Jag har skitkul!
Jag har publicerats med 1-2 artiklar varje dag. Och det funkar. Jag känner mig inte alls bortkommen. Tvärtom.
Jag gör de softaste grejerna ever! I tönthålan. På pyttetidningen. Jag gör jobb som skulle få (vissa) av mina högt ärade klasskamrater att långtidssjukskriva sig i ren skam och förnedring! Men jag gillar det. Jag har ju kört med floskler som att "hitta det stora i det lilla" och "alla människor har en historia som är vär att berättas" ända från ansökningsdagen till skolan. Bara det att det inte är floskler. Det är sanning! Å jag visste det hela tiden.

Allt är guld som glimmar - tills det krackerlerar.

Medan jag går runt på festen och väntar på att det ska bli som bäst så jag kan få gå hem, så inser jag att jag måste ha fått på mig min osynlighetsmask igen. Den verkar klä mig. Ingen ser mig.

Men jag ser.
Den vackre mannen som besviken och arg står påklädd och väntar på den söta tjejen som verkar slitas mellan två.
Och senare ser jag en mindre söt tjej stå bortglömd tills klockan slår kvart i tre - fast den egentligen är typ fyra å nåt. Hon står där med tom blick och väntar på att bli hemsläpad av han som bara ska bestämma sig först.

Jag behöver andas och går ut i trädgården. Där står två tjejer. Den ena gråter förtvivlat. Jag behöver inte se henne för att veta att hon gråter med öppen mun. Men hennes kompis är bra, och snart går de leendes tillbaka in igen. När de passerar mig är jag bara en av tujorna i trädgården.

Jag öppnar grinden och går ut på gatan. Där måste jag ha blivit synlig igen, för den lille mannen med väskan frågar om det inte var jag som var på bussen innan. Och jag svarar att jo så var det. Han erbjuder mig sovplats och jag låtsas att jag inte hör och skyndar in igen.

Där står vackre fortfarande kvar med kläderna på och är arg och besviken och flickan slits fortfarande. Fast jag tror hon har bestämt sig för den andre.
(Och jag vill bara berätta för honom att allt är inte guld som glimmar, man ska inte låta sig bländas av skönheten.)

"What the hell am I doing here"

Men taxin vägrar köra hem mig.
Nästa taxi får jag tvinga.
"Det-är-halt-å-jag-har-dåliga-däck" å jag fattar inte för det är en taxi vars enda uppgift är att köra folk och det har varit vinter i flera månader och varför har han då dåliga däck på bilen så han inte kan utföra sin uppgift?

I snigelfart kör han mig hem.
Då ringer telefonen oväntat. Jag antar att det är ett misstag, men det ringer tre gånger. Vi har inte pratats vid på två år. Han vill visst berätta att han är full.
- Visst hjärtat, men vi kan väl prata någon annan dag?
Men det kan vi ju inte.

Och imorgon kommer svinen äta pärlor till frukost.

"I don't belong..."
och det är helt i sin ordning.

Bilderna från fikan...

Söta små kakor ju...


Mitt lilla fikasällskap kanske hade velat smaka en kaka?...


Bronskatterna låg kvar i sin vinterdvala... men snart kommer de att få sällskap i vårsolen!

Jäkla coolt träd! Den som gissar var det står vinner något! Tips: Down town Malmö! Ni har säkert sett det, men har ni sett det??

Hell hath no fury as a woman on hormones!

Alltså jag känner inte igen mig själv!
Idag hade någon tagit min tvättid. Igen. Det är aldrig kul men denna gången blev jag vansinnig! Slet ut den våta tvätten och slängde den i en tvättbalja. Upp i lgh och skrev en arg lapp (!) och när jag var färdig slog hjärtat dubbelt så hårt som det brukar och jag skakade!!! WTF??!!
Nä, så kan vi inte ha det. Nu är det jag som ringer gyn....

(Men ge fan i min tvättid!!!)

Bara så ni vet!

Igår satte jag den perfekta fickparkeringen! Trots is och snö i den lilla parkeringsfickan!

Ingen såg.

datorstrul

Någonting har hänt med nätverkskortet till datorn. = Inget internet. Skit.
Nu sitter jag med reserv-laptopen som är kass på annat vis. Saknar tangenter bl a.
I dag var jag allena och drog in till Malmö och lämande tillbaka böcker på biblan. Sen gick jag en lång runda på stan. Hade bestämt mig för att inte handla något eftersom det inte alls gör mig så lycklig som jag tror.
Tog en fika och satte mig med duvorna och bronskatterna på trappan vid kanalen vid Södertull. Solen värmde och det var SÅ skönt!!
(Skulle egentligen ha fikat med någon, men det blev inställt i sista stund... the story of my life...)
Det tog emot att köra tillbaka till byhålan...
Vet faktiskt inte om jag pallar med det så länge till...

Foto får jag lägga upp senare, om vi kan fixa datorn...

Och p-pillerna verkar göra mig ännu mer nedstämd (och arg) än jag var innan. Tycker så förtvivlat synd om mig själv, och gråter för absolut ingenting!

Vilken hint va? Fredagen den 13:e och allt...

Lite statistik:

Av mina 146 hittills gjorda inlägg var:

47 st positiva
34 st negativa
65 st neutrala

Vissa kanske något svårbedömda. Men iaf, jag trodde att det skulle vara en övervikt på negativa inlägg, vilket alltså inte var fallet. Bra ju. Vissa uppfattades som mindre deppiga än de faktiskt var. Lite lagom kamoflerat så..

Så här firades min Partyfredag:

* Rött lådvin och choklad till middag.
* Cig i köksfönstret (röker ju inte...)
* Facebook
* Lets Dance, På spåret, Kvällan och Amelia. Allt på en gång. Och ändå uttråkad och rastlös.
* Chips
* Somnade på soffan
* Vaknade 03,30. Katterna psykotiska. Slutsovet.

Missade rovfågeldokumentären.
Pallade inte åka in till Malmö, det var mörkt och kallt.

I dag är det lördag. Kanske en ny chans.

Om ni glömt...

... hur stort det är att få en bebis.
Eller om ni undrar vad fan som är så stort med det.
Läs:
http://www.marcusbirro.se/bloggen/

Han fångar det klockrent! <3

:)))))

Jag skriver så jäkla många dumma men framförallt sura och deppiga inlägg i min kära blogg. Vem fan vill läsa det?
"Men det ska ju ut" som mormor brukade säga när hon lättade på trycket...

Men vädret är ju fint i dag iaf! Sol och minusgrader och snö! Borde kanske ha gått ut på prommis men...
Vad mer... Det kommer en National Geographic -dokumentär om rovfåglar på TV kl 18. Hurra!
Om jag sitter inne ensam en fredag och tittar på dokumentär så... Shoot me!

(BS! Som om det aldrig skulle kunna hända??)

Det är fest ikväll. Jag vill gå ut. Men...

Nä, gladare än så blir det helt enkelt inte.. Håll till godo!

Idag är det fredagen den 13:e, kan vara min turdag!

JO, JAG VET! JAG BARA SKITER I DET!

Det flesta männikor ser väl bäst ut när de ler eller skrattar. (Vilket jag gärna gör.)

Men finast är när jag gråter. (Vilket jag inte lika gärna gör. Och aldrig inför någon annan.)

Inte sådär Helena Bergqvist-gråter med öppen mun och snor och saliv.

Utan mer som ett ett stilla regn. När det bara blivit lite för mycket.

När ögonen får den där vinkeln och det bara liksom rinner över.

Det är fint.

(Inte bara på mig.)

Se där. Inget ont som inte för något gott med sig...

Efter många års vägran att ta hormoner har jag nu slutligen blivit övertalad av min gynekolog att åtminstone prova.

Ända sedan en helt annan gynekolog sa att "Men varför är du så skeptisk mot hormoner? Det är ju som vilka vitaminer som helst i kroppen" för en massa år sedan, så har jag inte inte haft något som helst fötroende för denna yrkeskår. Och varför i helvetica blir män gynekologer?? Och varför så få kvinnor??

Gång efter annan har de velat ge mig p-piller och annat liknande. Som om man MÅSTE, som om kvinnor saknar något som måste tillsättas för att de ska bli "normala". Detta har jag fört en alldeles egen och tyst kamp mot. (Och vet ni vad? Man måste inte äta p-piller för att inte bli med barn...) OCH inte att förglömma, man kan bli riktigt allvarligt sjuk av p-piller!!!

En gång fick jag utskrivet samma piller som min honkatt fick som p-piller. Kändes sådär. Gestapuran hette de passande nog. Svårt att hitta något gott i det.

MEN nu vet jag att vissa kvinnor kan behöva hormoner. Jag är en av dem. Har jag fått acceptera. Så min gynne övertalade mig, tror han sa ngt om att bli snygg och "aktiv". ;) (Men naturligtvis finns andra skäl till varför jag ska ta dem.) Och helt plöstligt stod jag med en ny ask piller i min hand. P-piller av allra svagaste sort. Samma som tonåringarna får första gången. :)

En anledning till att jag slutatde med p-piller en gång i tiden var för att jag fick migrän av dem.

Så nu avvaktar jag och ser vad som händer.

En annan biverkning som jag helt förträngt var humörsvängningarna.

PMS 30 dagar i månaden.

Jag ska börja bära varningtriangel...

Det kommer över mig igen..

Jag har ägnat söndagen åt att uppdatera mitt CV och skriva personligt brev och sökt sommarjobb på olika tidningar.

Det är ångestladdat.

Jag kan inte ens räkna ut hur många sådana handlingar jag skickat genom åren. Till olika ställen. Och det är fan ingen trevlig uppgift!

Allting känns så jävla osäkert nu.

Jag är SÅ rädd att jag om några månader åter igen kommer att sitta där ensam, sysslolös alt. syssla med något som inte alls har någon förankring i mig. Det som är jag. Det jag vill. Det jag behöver.

Med människor jag inte känner. Som inte vill känna mig. Vilket jag skiter i, för jag vill inte känna dem heller.

Ensam.

Men jag är erfaren nog att veta att inget i livet är statiskt. Allting är i ständig förändring. Vilket ju är positivt om man är i en svacka.

Men skit när man tycker man har det bra...

Äpplet faller inte långt...

"Titta mamma! Nu ser jag ut precis som du när du målat dig!" :)

Gurkatt!

Min katt Dexter gillar gurka och andra grönsaker. När jag satt i soffan och åt ananas var han på mig hela tiden! Så ja, han gillar ananas också.

Så här...

Jag skulle vilja illustrera dagens inlägg med ett ljud.

Och det skulle i så fall vara ljudet av ett grammofonstift som raspar över en vinylskiva. En hel LP.

Och sedan.

Tystnad.

(Vilket ljud beskriver dig idag?)