Tågbilder

Klicka på dem för förstoring.







1) Anna Lindhs plats (nedgång till Malmö C) under Malmöfestivalen
2) Köpenhamns C
3) Öresundsbron en tidig morgon
4) Från förarhytten vid Helsingborgs C
5) En tråkig men alltför vanlig utsikt på Landskrona station.

Det liknar en parodi men är allt annat är skojigt.
Jag gick av ett jobbpass igårkväll vid 00.00.
När jag kom hem vad jag hur trött som helst och säker på att jag inte behövde ta "veleriana" för att kunna somna.
En timme senare var jag säker på motsatsen. Dessutom tog jag en kopp varm mjölk med honung, bara för att vara på den säkra sidan.
Jag somnar.
Och vaknar för att jag måste gå och kissa.
Somnar.
Och vaknar.
Och somnar.
Och vaknar.
Ibland av att maken snarkar eller rör på sig.
Ibland utan anledning.
Kl 6 ringer makens klocka. Jag ber honom att stiga upp direkt så jag kan somna om.
Han dröjer och jag ligger vaken för att kolla så han inte somnar om och missar jobb.
Ber hnm efter en stund igen att stiga upp. Vilket han gör.
Ligger och lyssnar på alla ljud. Mot min vilja, kan inte låta bli.
Han går upp och väcker sonen. Sonen har bara ett röstläge. Högt. Men han är söt ändå.
När maken är på ovanvåningen river hans mobil av en hårdrockslåt. Han rusar ner för trapporna och viskropar. "Anneli sover"!!
Gör hon ju inte, men det var ju rart av honom.
Sedan kommer mannes kollega, står med motorn på utanför mitt sovrumsfönster anar basen från musiken han spelar inne i bilen. Han tröttnar visst på att vänta och öppnar dörren och vrålar på maken.
Så kör dom.
Somnar till.
Hör ett ljud strax nedanför sängen. Katt som kräks. Två gånger.
Somnar till.
Ljuset strilar in genom springan i det öppna fönstret, men stänger jag blir det för varmt.
Somnar.
Kattfight på gatan.
Öpnnar fönstret och tjoar på dem. Visst ja, kanske ska ta på mig. :s
Klär mig och springer ut och hämtar hankatten.
Klär av mig och går och lägger mig.
Somnar.
Och vaknar och stiger upp, vimmelkantig och svullen och stel.
Snart jobb.

Att åka tåg nuförtiden är inte alls detsamma som förr.
Jag saknar t ex tågkupérna, de riktiga, med egen dörr man kunde stänga om sig och vara i ett eget sällskap. Eller så fick man ett tillfälle att lära känna nya månniskor. På gott och ont.
Sedan fanns det ju rökkupéer, bara en sådan sak. Älskar att se gamla svartvita filmer som utspelas i tågkupéer. Givetvis med elegant rökande stiliga filmstjärnor. Att filmen är svart/vit döljer ju eventuella nikotingula färgskiftningar i inredningen...
Och så har vi sovkupéerna!
Minns min barndoms tågresor till Finland! Pappa och jag inhysta i egen sovkupé med brun träpanel. I ett skåp stod en vacker glasflaska med vatten och två glas att dricka ur. Annan mat och dryck fick inmundigas i restaurangvagnen. Som jag också saknar på dagens tåg.
Och de där bäddarna man låg i. Hur spännande var inte det! Stela nytvättade lakan som doftade... inget annat än rent. Bara kokad bomullsfiber, ingen billig sköljmedelsparfym. Behövs inget sköljmedel när lakanen troligtvis var manglade.
Inte ens det där karaktäristiska "dunk-dunkandet" finns kvar. Och inte plingaded som först hörs svagt sedan starkt och sedan svagt igen när man passerar.
"Ding ding ding" vid övergångarna.
Och "riktiga" konduktörer med hatt och pondus, tång och tidtabell. Inte fjuniga "trainmanagers" med hybris och mobiltelefon.
Och minns ni stinsen? En faktisk person som stod vid perrongerna och vinkade av tågen. Han kunde man be om hjälp också om man behövde.

Need I say..
Det var bättre förr....

Det känns faktiskt ledsamt att se hur de omsorgsfullt planterade fröna och de med glädje köpta och gjorda blomsterarregemangen slokar och rostar i sina rabatter och korgar.
Sorgligt att se vad det blev av tillförsikten man kände i våras.
Längtan efter det man vet kommer varje år; sommaren, solen, många timmar utomhus.
Poolen som inhandlades den somriga veckan kring kristi himmelfärdsdag i början av juni.
Lite större, lite bättre - åh så härligt det ska bli att bada, slappa i poolfåtöljen!
Var det kanke en lite onödig utgift med tanke på att vi har en badsjö på cykelavstånd?
Jag har plaskat i poolen vid två tillfällen. Sonen har badat i ur och skur, bara för att, - maken en gång så vitt jag vet.
Badsjön har inte ens besökts denna sommar.
Sommar?


Jag vidhåller, vi BEHÖVER sol sommar och bad för att må bra!
D-vitamin i pillerform är liksom inte nog...

Bilden gör inte verkligheten rättvisa...


Utsikten över böljande åkrar vid Landskrona station är magnifik! Jag påpekar detta faktum för min tågvärdskollega med flera år i branchen. Hon ger mig en undrande blick, jag pekar och hon ser. " Oj! Det har du rätt i! Det har jag aldrig sett förr! Tack för infon, nu kommer jag aldrig missa den igen!"
Och jag känner mig som en hjälte! ;)
Hur har hon kunnat missa den??

Själv söker jag alltid det vackra i det vardagliga, det lilla i det stora. Den extra kryddan.
Det gör livet lite lättare att leva.