Big Bang Theory

Vi är sprungna ur sol och vatten.
Inte konstigt att vi inte kan få nog av sommar!

Alvesta 07:06

Jag vet att jag är gnällig.
Kanske lite barnslig.
Jag klagar - alltså finns jag...
Men jag är inte gjord för att jobba alltid.
Har inte varit ledig en enda helg i hela juni.
(sommartider hej hej...)
Inte ens två dagar i streck.
Har missat en massa sammankomster och happenings.
Känner mig socilat undernärd.
Trots att jag träffar 100 tals männsikor varje dag.
Men jag saknar att umgås med dem jag gillar...
Man är aldrig så ensam som när man är ensam bland människor...
Jag är arg
trött
frustrerad
och ledsen.
Och så måste jag be om ursäkt
för att jag inte tackade ja till att jobba
på min lediga dag.

En lyckad bild...

...på väg hem från jobb. Taget i farten dessutom...

Tankar på en perrong.

I mitt jobb träffar jag otroligt mycket människor.
Gott så.
Igår stod jag i en rulltrappa och kollade på alla dem som åkte upp i rulltrappan brevid mig. Den var fullpackad.
Jag försökte hitta något med varje människa som utmärkte just dem. Som fick dem att stå ut från den homogena tusenfoting de bildade där i trappan.
På den sekund jag såg dem (tänk så mycket människor som våra ögon vilar på utan att vi ser dem) ville jag veta vem de var, var de kommer ifrån var de är på väg. Omöjligt naturligtvis.
Inte ens Gud, om han finns, har tid att se till alla sin barn. Inte kan han se till att tjejen med hårburret får jobbet hon önskar eller killen med hänget får till det med tjejen han vill ha.
Inte heller har Gud tid med att straffa mannen med kostymen för att han ljugit eller stulit.
Däremot, kommer allt du gör tillbaka till dig...
Det är en naturlag.
Tror jag.
Vill jag tro.
Om rättvisa finns.

Och förresten!
Ögon som möts... pirr i kroppen...

Och så mycket kärlek det finns
i alla in till tårar lyckliga välkomstomfamningar
och dito bedrövade desperata kyssar i farväl...

Och här sitter jag och stressar fram ett inlägg
för att det trycker på och vill komma ut!!!
Det vill bli mycket mycket längre än så här!
Men det är svårt att hålla tanke och text inom givna ramar
och röran blir...
och jag hinner inte..
Och....!!!!

Det märks att det är sommar. Alla identiska statusppdateringar på fejjan om träning och viktnedgång.
Och party.

Tog en morgonpromenad idag, en sådan där en-timmes. Med favoritmusik i lurarna och sol ute och sol i hjärta och sinne.
En stund åt mig själv, med mig själv.
Och fåglarna högt över böljande välvuxna åkrar.
Och hästar som blänger under lugg.
Mina egna apostlahästar som pinnar på, fyllda av energi från chokladen och groggen vi firade sommaren med dagen före.
Över vägen springer plötsligt en hjort, kommer från ingenstans. Jag stannar till och håller andan.
Den stannar till en bit in på åkern. Och snart följs den av tre hjortar till. Den yngsta sist. Den hejdar sig och kikar på mig. Och jag fäller nästan en tår av lycka. Löjligt kan tyckas.
Men det är inte bara dinsneyfierad romantik.
Jag blir helt enkelt lycklig av att känna lite av det vilda vackra, det där som inte är styrt av någonting, mer än sin egen överlevnad.
Rå verklighet utan bling bling och extra allt.
Vilt är vackert.