Jag vet att jag är gnällig.
Kanske lite barnslig.
Jag klagar - alltså finns jag...
Men jag är inte gjord för att jobba alltid.
Har inte varit ledig en enda helg i hela juni.
(sommartider hej hej...)
Inte ens två dagar i streck.
Har missat en massa sammankomster och happenings.
Känner mig socilat undernärd.
Trots att jag träffar 100 tals männsikor varje dag.
Men jag saknar att umgås med dem jag gillar...
Man är aldrig så ensam som när man är ensam bland människor...
Jag är arg
trött
frustrerad
och ledsen.
Och så måste jag be om ursäkt
för att jag inte tackade ja till att jobba
på min lediga dag.