Vår bostad är 20 m2 mindre än vad som sagts när vi köpte den. Det har jag misstänkt länge. Kan man bli kompenserad för det på något vis?

Hela sommaren har gått som i ett vakuum. Allt har varit på paus. Jag blir rastlös och nervös och försöker forcera fram händelser.

Nu har korken skruvats av och allt kommer samtidigt.
* Jag ska börja praktisera på en en liten byskola här i närheten. Jag ska där vara rektorn behjälplig och hjälpa henne att bygga upp en struktur i deras datasystem. Jag ska också hjälpa henne bygga upp en fungerande rektorsexpedition. Vidare ska jag assistera lärarna på lektioner och så ska jag vara någon form av fritidspedagog och spela teater med barnen. Rektorn hade läst HELA mitt CV inkl att jag och höll på med teater för sisådär 25 år sedan.... och att jag varit biblioteksassist på en skola när jag var 18. Så jag ska även hjälpa till med skolbiblioteket.
Jag har blandade känslor för detta, men mest ska det bli kul att göra något! Eftersom det är en praktik ska jobbsökning och ev jobb alltid gå före, så jag kommer fortsätta söka o hoppas på nåt riktigt.


* Vi har kommit igång att söka hus närmare stan. Hurra! Och anus. Jobbiga beslut, jobbigt att ta nys större lån, jobbigt att flytta och oroar mig för sonen. Men bättre plats! Närmare stan! Egen uteplats!
Får se hur det går.

+ en del annat har det varit....

Reality check(ing in)

En ohyra är på väg att invadera och förgöra vårt luftslott.
Sådär bara.
Jag är den enda som kan stoppa den.
Men jag kan inte.

Å de va inte sant å de va inte sant...
Medaljen har två sidor-
å aldrig mötas de två.

Knallröd nyponsoppa...

...fanns det något som hette när jag var liten... Måste kommit från sådana här nypon i s f.
Eller egentligen stod det "kallrörd nyponsoppa", men det tog det lång tid innan jag lade märke till.

Våga vila i tystnaden...

...säger de.
Svårt nog om man tror att allt lugn bara är lugnet före stormen.
När den enda vila man känner till är någon sorts utmattning, när kaoset tröttat ut en.
När man inte längre orkar vara förberedd och garden sänks.

Jag gillar inte kvällar.

I umgängets och kräftans tecken...

... har helgen gått. Först var var det bad, grill, vin å godis. Mycket mat, vin & godis har det blivit denna sommar! Jag har brytt mig osedvanligt lite faktiskt.
I går var jag på kräftskiva. Det hade jag inte riktigt planerat för, och hade ingenting med mig. Jag körde, så inte ens lite öl rann över mina läppar. Men det var ganska trevligt ändå att träffa mina gamla klasskamrater. Jag förstår dem inte alltid, men det är förmodligen ömsesidigt. Det går bra ändå.
Vid tolv-tiden körde jag hem. Hade köpt en påse blandgodis (läs choklad) tidigare på kvällen som jag mumsade i mig på vägen hem. På P1 var det något som kallades "sexradio", vilket jag förundrades över. Det var dock inte särskilt bra så jag stängde av och lyssnade till bilens sövande ljud.
Det är en stor frihet att kunna köra själv på tillställningarna i stan. Kanske man skulle göra det fler gånger, och umgås nykter? Vad jag kunde utröna av gårdagen var att det inte gör någon större skillnad för mig i alla fall.

Och idag har jag gjort paj med röd paprika, rödlök och vegebaconbitar.

AF

"Gruppcoaching" stod på programmet idag.
Det var jag, ett antal nyexaminerade gymnasister, någon i 20 års-åldern och en farbror på ca 60.
Coachen som skulle hålla föredraget var sjuk eller något så en annan fick hålla i det. Han hoppades på någon sorts spontan diskussion som helt uteblev.
Coachen bröt på norska och jag orkade inte riktigt lyssna utan satt och mest tänkte på annat (typ på så lik Pudding han var) och tittade ut genom fönstret.
Så när han helt plötsligt tyckte att jag skulle berätta om någon jobbintervju som gått bra så var jag inte riktigt beredd. Men nu hade jag blivit utvald så det vara ju bara att köra.
Ja, och en stund senare var det över.

Nu kan jag inte skriva mer för en unge i våningen ovanför gråter hysteriskt och skriker på mamma. Jag hade nog behövt fler övningar i koncentration under störning i skolan...

Och idag kom det skriftliga beslutet i brevlådan!

Så när kommer pengarna då??
Har inte handlat NÅGOT alls på hela sommaren, vilket har varit tråkigt men också, måste jag erkänna, ganska nyttigt för mig.
Jag behöver faktiskt tänka efter innan jag handlar något.
Vill jag ha det?
Har jag användning för det?
Behöver jag det?
KOMMER JAG ATT ANVÄNDA DET?
Passar det, sitter det bra?
Är det värt pengarna?

Om ja, go ahead. ;)

Om jag får pengarna nästa vecka hinner jag innan Malmö-festivalen och Anderslövs marknad! :)

Hurra!!!!

Jag har fått en preliminär utbetalning på min a-kassa! Hurra!!!

Lagat mat idag

På riktigt alltså. Från grunden! Blir mörkrädd när man ser hur mycket tillsatser det finns i halvfabrikat! Rekordet är nog när jag skulle köpa frallor på konsum i helgen. Bland alla övriga tillsatser stod det:"förbättringsmedel". Antar att det är jä-it kasst då från början...
Iaf. Jag lagade järpar på ekologisk färs med bl a timjan och rödvin i. Matlagning blir klart roligare med rödvin i (mig) och riktig champinjonsås på matlagningsgrädde och maizena till det.
Det är alltså inte så jobbigt att laga riktig mat egentligen. Om man har tid och inte är jättehungrig eller skittrött.
Däremot är det mycket jobb som inte motsvarar resultatet. Anser jag iaf. Och dyrt blir det. Och en jäkla massa disk.

Då järpar av uppenbar anledning inte gör sig så bra på bild så blir det ingen sådan.

Kollade genom gamla blogginlägg. Inte så jäkla usel trots allt tycker jag! Dock märks det när jag började använda facebook, då blev det minde bilder och uppdateringar här.

I tre veckor har har jag inte vetat vilken dag det var, och inte brytt mig heller.
Men i morse visste jag - det är måndag och allvaret börjar igen.

Vi hukar under regntyngda moln framför arbetsförmedlingens entré. Alla skamfyllda. Vissa visar det helt öppet, andra låtsas som om de minsann inte bryr sig. De över 30 har oroligt klätt upp sig lite lagom. En har Portföljen med sig. Förmodligen en del av hans identitet. Ingen ska komma här och tro att han bara är en sådan där vanlig arbetslös inte. Själv ställer jag mig vid en häck och vänder mig så jag inte ska synas från gatan.
Någon som haft oturen att stöta på någon de känner berättar sin inövade historia om hur orättvist och fel det var när just han miste jobbet. För egentligen var han ju väldigt duktig på det han gjorde men... Om inte om hade varit.
Fortfarande är det väldigt fult att vara arbetslös. Misslyckat.
Men naturligtvis är majoriteten fullt dugliga medborgare och inte själva skyldiga till sin situation.
Men det är obehagligt. Jag ser en familj jag känner till ytligt. Både mamman och pappan sitter vid varsin dator medan sonen väntar otåligt. Jäkla lågkonjuktur! Och arbetsgivarna som gör sig av med folk i förebyggande syfte. I fall att. (Så bidrar man till lågkonjunkturen...) Och passar på att göra sig av med obekväm personal.
1-0 till arbetsgivarna.

Men "världen föddes ur kaos" och när en dörr stängs öppnas en annan. O s v.

På a-kassan säger de att de inte kan svara på hur länge det dröjer innan de kan ge mig en ett beslut. Det ligger som ett pågående ärende. Det har det gjort i 8 veckor nu.
Min semester har varit ganska trist.

Hur det gick på af? Jodå, vi blev infösta i ett kvavt litet rum där vi blev informerade. Jag har redan blivit informerad en gång för ett par veckor sedan. Och ska bli det igen om 3 dagar. Det är mitt eget fel eftersom jag är så otålig och "på" hela tiden.
Innan jag gick stannade jag till vid informationsdisken för ytterligare info.
Så nu vet jag.
Inget.

Jag vet inte vem jag är....

...men jag är inte som ni.

Är jag glad för det?

Ja.

Fast jag vet fan inte vem ni är heller.