"Gruppcoaching" stod på programmet idag.
Det var jag, ett antal nyexaminerade gymnasister, någon i 20 års-åldern och en farbror på ca 60.
Coachen som skulle hålla föredraget var sjuk eller något så en annan fick hålla i det. Han hoppades på någon sorts spontan diskussion som helt uteblev.
Coachen bröt på norska och jag orkade inte riktigt lyssna utan satt och mest tänkte på annat (typ på så lik Pudding han var) och tittade ut genom fönstret.
Så när han helt plötsligt tyckte att jag skulle berätta om någon jobbintervju som gått bra så var jag inte riktigt beredd. Men nu hade jag blivit utvald så det vara ju bara att köra.
Ja, och en stund senare var det över.
Nu kan jag inte skriva mer för en unge i våningen ovanför gråter hysteriskt och skriker på mamma. Jag hade nog behövt fler övningar i koncentration under störning i skolan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar