Så var jag hos Dr idag. Det var bortkastad tid. Tyckte doktorn också verkade som. Hon började med att säga att var 3:e kvinna som kom till henne var trötta. Vidare att trötthet inte var en sjukdom.
Hon ställde inte en enda följfråga! Hon frågade inget alls!!
Jag försökte ändå påpeka att min mamma och fler på hennes sida av släkten har haft problem med sköldkörteln och då sa hon att "Det får ett blodprov visa, jag ser att du tagit ett sådant innan som inte visat något."
Jag sa att jag har förstått att det händer rätt ofta att man inte kan se det på ett sådant blodprov.
-"Nej" tyckte hon, "det visar allt".

Fast jag har pratat med folk och läst på själv att det oftast inte syns på ett vanligt sådant blodprov.

Jag försökte förklara lite till men hon sa bara att jag förmodligen jobbar för mycket (gör jag inte), sover för lite, är deprimerad, (ÄR JAG INTE!!)

Hon frågade mig om jag tyckte att hon skulle ta blodtryck och lyssna på lungor och hjärta och så.
"Ja, det kan du väl, jag brukar ha lågt blodtryck ibland"
Då sken hon upp "Jamen lågt blodtryck brukar man bli trött av"
"Jaha, men varför har man lågt blodtryck då?"
*suck* "Ja det behöver man inte oroa sig för, det är värre om man har högt."

Sedan slog hon till med att hon minsann också var trött! Alla är trötta ibland!

Ja men om du inte varit så jävla ointresserad, trött, (deprimerad kanske?)Så hade du fått veta att det inte bara är en sådan där vanlig trötthet som alla kan känna ibland.

Anyway.

Hon lät mig ta blodprover. "Dont't call us, we call you".
Ajö.

Sen åkte jag hem och la mig.

Min pojke ska vara med och tända valborsbålet i byn, och då ska ju jag närvara. Men jag pallar inte.
Får göra det ändå.


Som jag längtar tills jag ska till homeopaten!

I dag skulle jag ta en långtur på stan var det tänkt. Men jag fastnade vid bokhyllorna på loppisen. Av det blev det 2 böcker på engelska och 3 på svenska.
Jonas Gardell - Frestelsernas berg, Maria Sveland - Bitterfittan, Agneta Sjödin - En kvinnas resa, Chritopher Ciccone - Life with my sister Madonna samt Marian Keys - Angels

Undrar vilken jag ska börja med?

Behöver definitivt en ny hylla/skänk att ställa in grejer/böcker i till mitt rum!

På stan såg jag avklädda vintervita armar för första gången i år!

I dag var det vår!

Imorgon ska sonen och övriga scouter tända valborgsbålet. Spännade! Hoppas på schysst väder.

Jag drömde den värsta drömmen någonsin i natt!
Jag minns inte detaljerna, men typ så här:

Jag och Micke hade av någon anledning lejt någon som skulle döda oss alla tre i familjen. Det skulle gå snyggt till, vi satt och åt på en fin restaurang. Vi valde själva hur vi ville bli dödade. Jag tror att jag och Micke valde att bli förgiftade. Men Colin valde att bli skjuten.
Först dog Micke sedan jag...

Efter ett tag så vaknade jag. Micke och jag hade blivit återupplivade. Vi hade överlevt. Men Colin?... Jag var så förtvivlad att jag inte ens kan beskriva det. Jag fick höra av de lejda mördarna att han hade blivit skjuten till döds.

Jag fick panik! Mitt barn hade blivit skjutet! På order av hans föräldrar! Värst var känslan av att han sett först sin far, sedan sin mor dö. Och sedan en man med pistol som skulle skjuta honom!

En kvinna säger att hon läst om dådet och att pojken hade klarat sig.

Jag var tillbaka på platsen för dådet. Blod på golvet under stolen där Colin suttit. Jag var ett vrak.

Resten av drömmen var bara präglad ett otroligt tungsinne, en desperation och ett dåligt samvete som är obeskrivbart. Ren ångest. Jag grät och grät och letade efter min son. Alla andra hade gett upp och tyckte jag skulle gå vidare, jag kunde inte fatta det..

I denna ångest vaknar jag. Befriad.

Ligger länge och funderar. Försöker skaka av mig obehaget. Kommer på ett slut till drömmen. Att allt var planerat, att pojken inte var död. Det var fejk. De hade "bara" tagit honom... Jag skulle kunna få honom tillbaka...

Efter ytterligre en stund slår det mig, att denna mardröm är verklighet för andra. Det finns massor av barn som ser sina föräldrar dödas, och det finns massor av mödrar som ser sina barn mördas...

Nu har jag fått tid hos läkare, homeopat och för koppningsmassage.

Nu ska jag fan i mig bli pigg!

Eller "normal" är allt jag begär. Orka samma saker som alla andra gör.

(Aldrig mera somna på en högtalare mitt under en konsert i London! t ex. Inte behöva prioritera bort aktiviteter, varken vardagliga eller extraordinära. Känna riktig entusiasm över saker. Eller är det att hoppas för mycket kanske?)

Jag brukar tänka att jag aldrig behöver rättfärdiga mig. När någon hoppar på mig kan jag vila tryggt i mig själv och tänka att "ja, det är din åsikt, den har du rätt till." Därmed inte sagt att det stämmer eller att jag tycker likadant.

Så jag säger ingenting.

(Folk blir ju så väldigt upprörda om man inte håller med dem!)

Men sen ältar jag destu värre om jag finner det orättvist! Går och mumlar för mig själv och ger igen på ingen.

Inte så himla taktiskt heller kanske.

En ung själ i en gammal kropp...

Förutom att jag är trött är jag irreterad och arg. Skitjobbigt.
Jag fattar ju att det inte ska vara så här. Att något är fel och behöver åtgärdas.
Jag har fått tid hos homeopat.
Och blivit rekommenderad koppningsmassage.

Ser fram emot och hoppas på bägge!

Orkar inte inte orka längre!

Det värsta man kan vara i vårt moderna samhälle är trött.
När man ständigt ska vara alert, kvick, energisk, organisatorisk och felfri.
Att ha många bollar i elden och järn i luften...
Jobba som fan och tjäna pengar så du kan spendera, hålla igång världsekonomin och samtidigt vara snygg smart och ha en aktiv fritid. Att dygnet bara har 24 timmar där du är tänkt att sova en del av dem hör likosm inte hit. Man måste kunna prioritera och organisera.

Jag orkar iaf inte. Jag vaknar trött. Gäspar mig igenom förmiddagen fram till lunch då jag gärna tar en tupplur. Mer än så faktiskt. Jag kräver det. Men får det sällan. Kan nästan få mig att gråta när jag inte får vila när jag är trött. Skulle jag få möjlighet till en liten nap får jag ta den i smyg. För det är fult. Slött.

Sedan zombiegår jag fram till det är dags för tv-stunden i soffan. Där jag somnar. Innan jag går och lägger mig för natten.

Så här trött blir när jag är arbetslös och inte egentligen har så mkt att göra,.
Hur fan ska jag då orka jobba åtta timmar om dagen????
Och i ansökningarna ska jag skriva hur fantastiskt pigg och alert och välorganiserad jag är.

Eller hur?
Gonatt.

Lurad!

Ibland känner man sig lurad.
Exempel från de senaste dagarna:

* Ringer för att få bytt till sommardäck. "Du har bara 2 mm däckdjup kvar", mässar rösten i andra ändan, "gränsen går på 1,6 mm"-
Fine, men vi har köpt nya däck VARENDA SÄSONG!!!!!!!!! Det kan väl för fan inte stämma??? Tror ni vi kör rally eller??
Nä, denna gången får det gå som det går, det blir inga nya däck för 2900 kr st!!

* Köper sprillans ny mobil. Är en del grejer jag inte blir klok på. Går in till en mobilaffär för att jag antar att de som jobbar där kan något om mobiler. Den första trycker runt på knapparna på min telefon och snackar en massa skit. Men egentligen vet han ju inte.
Går in på nästa ställe. Samma där, fast han säger lite andra grejer. Gemensamt för de bägge är iaf att "Det är bara att gå in och uppdatera mjukvaran, det vet du hur man gör va?´Det är enkelt, det måste man göra."
Ok. Jag har gjort det ett antal gånger nu. Jag tror inte det det blev rätt. Och jag vet fortfarande inte vad jag har gjort eller varför jag skulle göra det. Telefonen är ju splajs ny på marknaden vafan finns där som är så viktigt att uppdatera redan?!
Och det jag ville ha hjälp med egentligen är fortfarande inte åtgärdat.

* Går in på ett make-up ställe. Ber om lite sminkråd utav den som jobbar där och som jag antar vet något om sådant. "Bruna nyanser" svarar hon tvärsäkert. "Absolut inte grönt." "Nähä, vad synd" svarar jag, jag som gillar grönt. "Jo men du KAN ha grönt, i vissa nyanser." Hur var det nu? Absolut inte eller kan ha? Hmmm.
Men jag blir sugen och hon visar ett set med olika nyanser i brunt som ser ok ut. Men när jag kommer hem visar de sig vara rosa och brons! Högblankt! Tro mig, det såg inte ut så i affären! Nåja, jag får väl prova på ordentligt också.
Bara för att kolla gick jag in till ett annat make-up ställe och frågade samma sak. Hon rekommenderade mörk plommon med ngn ljusbeige. Jaha.

Lurad eller? Bara naiv?

Biomarodörer

Jag har tidigare ondgjort mig över ungdomar som saknar biohyfs.

Men vuxna är fan inte bättre! Var och såg en familjefilm idag. (Draktränaren, rekommenderas!)
Det var självklart en massa ungar där och man räknade ju med att det kanske kunde bli lite stökigt. Men döm om min förvåning när två vuxna karlar sitter på varsin sida om en rad och skriker på varandra. Och det som var så viktigt att det inte kunde vänta var vad de hade skrivit till varandra på sin facebook!! Detta var innan filmen startat. Men sen ca 5 min in i filmen flashar det till i ögonvrån, då den ena mannen sitter och facebookar på sin mobil!! Pucko!! Respektlöst mot sina egna barn, men också mot alla andra som stördes av hans lysande skärm i mörkret!
Vafan! Mogna! Eller stanna hemma vid datorn!

Jag är inte matglad - jag är ätglad!

Bilden är från påsken-09

Jag är inte beroende av:
* Tobak - Jag rökte i flera år, tills jag helt plötsligt fick nog och slutade. Så bara.
* Alkohol - Jag dricker måttligt. Kan ta "bara en öl". Känner jag för det kan jag dricka mer, men jag måste inte.
* Droger
* Mat finner jag ointressant.

Jag är beroende av
* Socker.
Helvete.
Har nästan klarat mig genom hela påsken, tills idag. Grått, regnigt och tråkigt. Automatiskt vill jag ha något gott att "trösta" mig med, eller vad fan det nu är. Jag känner igen det, det är alltid likadant.

Jag håller mig, håller mig, försöker övertala stenåldershjärnan. Klarar t o m att gå till affären utan att handla ngt sött.

Men sen. Kommer på att maken har ett choklad någonstans. Letar resultatlöst.
Tänker att det var ju bra.
Tänker att det var ju själve faaan!!!!
Sedan går det inte längre. Rotar fram ett paket mariekex (hur sexigt är det på en skala!!?) brer på ett lager bregott och häller O'boy-pulver över. Står vid diskbänken och trycker i mig...

Det kan inte sägas nog många gånger:

Det enda man kan vara säker på är att man inte kan vara säker på något!

Det finns inget som är svart eller vitt! Det finns däremot en massa nyanser av grått.

Det finns ingen absolut sanning, alla bär på sin egen tro på vad som är sant.

Var och en blir salig på sin tro.

Och Fan läser bibeln på sitt vis.

Så sluta försöka pracka på mig DIN sanning!