Jag drömde den värsta drömmen någonsin i natt!
Jag minns inte detaljerna, men typ så här:

Jag och Micke hade av någon anledning lejt någon som skulle döda oss alla tre i familjen. Det skulle gå snyggt till, vi satt och åt på en fin restaurang. Vi valde själva hur vi ville bli dödade. Jag tror att jag och Micke valde att bli förgiftade. Men Colin valde att bli skjuten.
Först dog Micke sedan jag...

Efter ett tag så vaknade jag. Micke och jag hade blivit återupplivade. Vi hade överlevt. Men Colin?... Jag var så förtvivlad att jag inte ens kan beskriva det. Jag fick höra av de lejda mördarna att han hade blivit skjuten till döds.

Jag fick panik! Mitt barn hade blivit skjutet! På order av hans föräldrar! Värst var känslan av att han sett först sin far, sedan sin mor dö. Och sedan en man med pistol som skulle skjuta honom!

En kvinna säger att hon läst om dådet och att pojken hade klarat sig.

Jag var tillbaka på platsen för dådet. Blod på golvet under stolen där Colin suttit. Jag var ett vrak.

Resten av drömmen var bara präglad ett otroligt tungsinne, en desperation och ett dåligt samvete som är obeskrivbart. Ren ångest. Jag grät och grät och letade efter min son. Alla andra hade gett upp och tyckte jag skulle gå vidare, jag kunde inte fatta det..

I denna ångest vaknar jag. Befriad.

Ligger länge och funderar. Försöker skaka av mig obehaget. Kommer på ett slut till drömmen. Att allt var planerat, att pojken inte var död. Det var fejk. De hade "bara" tagit honom... Jag skulle kunna få honom tillbaka...

Efter ytterligre en stund slår det mig, att denna mardröm är verklighet för andra. Det finns massor av barn som ser sina föräldrar dödas, och det finns massor av mödrar som ser sina barn mördas...