Det liknar en parodi men är allt annat är skojigt.
Jag gick av ett jobbpass igårkväll vid 00.00.
När jag kom hem vad jag hur trött som helst och säker på att jag inte behövde ta "veleriana" för att kunna somna.
En timme senare var jag säker på motsatsen. Dessutom tog jag en kopp varm mjölk med honung, bara för att vara på den säkra sidan.
Jag somnar.
Och vaknar för att jag måste gå och kissa.
Somnar.
Och vaknar.
Och somnar.
Och vaknar.
Ibland av att maken snarkar eller rör på sig.
Ibland utan anledning.
Kl 6 ringer makens klocka. Jag ber honom att stiga upp direkt så jag kan somna om.
Han dröjer och jag ligger vaken för att kolla så han inte somnar om och missar jobb.
Ber hnm efter en stund igen att stiga upp. Vilket han gör.
Ligger och lyssnar på alla ljud. Mot min vilja, kan inte låta bli.
Han går upp och väcker sonen. Sonen har bara ett röstläge. Högt. Men han är söt ändå.
När maken är på ovanvåningen river hans mobil av en hårdrockslåt. Han rusar ner för trapporna och viskropar. "Anneli sover"!!
Gör hon ju inte, men det var ju rart av honom.
Sedan kommer mannes kollega, står med motorn på utanför mitt sovrumsfönster anar basen från musiken han spelar inne i bilen. Han tröttnar visst på att vänta och öppnar dörren och vrålar på maken.
Så kör dom.
Somnar till.
Hör ett ljud strax nedanför sängen. Katt som kräks. Två gånger.
Somnar till.
Ljuset strilar in genom springan i det öppna fönstret, men stänger jag blir det för varmt.
Somnar.
Kattfight på gatan.
Öpnnar fönstret och tjoar på dem. Visst ja, kanske ska ta på mig. :s
Klär mig och springer ut och hämtar hankatten.
Klär av mig och går och lägger mig.
Somnar.
Och vaknar och stiger upp, vimmelkantig och svullen och stel.
Snart jobb.