Allt är guld som glimmar - tills det krackerlerar.

Medan jag går runt på festen och väntar på att det ska bli som bäst så jag kan få gå hem, så inser jag att jag måste ha fått på mig min osynlighetsmask igen. Den verkar klä mig. Ingen ser mig.

Men jag ser.
Den vackre mannen som besviken och arg står påklädd och väntar på den söta tjejen som verkar slitas mellan två.
Och senare ser jag en mindre söt tjej stå bortglömd tills klockan slår kvart i tre - fast den egentligen är typ fyra å nåt. Hon står där med tom blick och väntar på att bli hemsläpad av han som bara ska bestämma sig först.

Jag behöver andas och går ut i trädgården. Där står två tjejer. Den ena gråter förtvivlat. Jag behöver inte se henne för att veta att hon gråter med öppen mun. Men hennes kompis är bra, och snart går de leendes tillbaka in igen. När de passerar mig är jag bara en av tujorna i trädgården.

Jag öppnar grinden och går ut på gatan. Där måste jag ha blivit synlig igen, för den lille mannen med väskan frågar om det inte var jag som var på bussen innan. Och jag svarar att jo så var det. Han erbjuder mig sovplats och jag låtsas att jag inte hör och skyndar in igen.

Där står vackre fortfarande kvar med kläderna på och är arg och besviken och flickan slits fortfarande. Fast jag tror hon har bestämt sig för den andre.
(Och jag vill bara berätta för honom att allt är inte guld som glimmar, man ska inte låta sig bländas av skönheten.)

"What the hell am I doing here"

Men taxin vägrar köra hem mig.
Nästa taxi får jag tvinga.
"Det-är-halt-å-jag-har-dåliga-däck" å jag fattar inte för det är en taxi vars enda uppgift är att köra folk och det har varit vinter i flera månader och varför har han då dåliga däck på bilen så han inte kan utföra sin uppgift?

I snigelfart kör han mig hem.
Då ringer telefonen oväntat. Jag antar att det är ett misstag, men det ringer tre gånger. Vi har inte pratats vid på två år. Han vill visst berätta att han är full.
- Visst hjärtat, men vi kan väl prata någon annan dag?
Men det kan vi ju inte.

Och imorgon kommer svinen äta pärlor till frukost.

"I don't belong..."
och det är helt i sin ordning.