Efter många års vägran att ta hormoner har jag nu slutligen blivit övertalad av min gynekolog att åtminstone prova.

Ända sedan en helt annan gynekolog sa att "Men varför är du så skeptisk mot hormoner? Det är ju som vilka vitaminer som helst i kroppen" för en massa år sedan, så har jag inte inte haft något som helst fötroende för denna yrkeskår. Och varför i helvetica blir män gynekologer?? Och varför så få kvinnor??

Gång efter annan har de velat ge mig p-piller och annat liknande. Som om man MÅSTE, som om kvinnor saknar något som måste tillsättas för att de ska bli "normala". Detta har jag fört en alldeles egen och tyst kamp mot. (Och vet ni vad? Man måste inte äta p-piller för att inte bli med barn...) OCH inte att förglömma, man kan bli riktigt allvarligt sjuk av p-piller!!!

En gång fick jag utskrivet samma piller som min honkatt fick som p-piller. Kändes sådär. Gestapuran hette de passande nog. Svårt att hitta något gott i det.

MEN nu vet jag att vissa kvinnor kan behöva hormoner. Jag är en av dem. Har jag fått acceptera. Så min gynne övertalade mig, tror han sa ngt om att bli snygg och "aktiv". ;) (Men naturligtvis finns andra skäl till varför jag ska ta dem.) Och helt plöstligt stod jag med en ny ask piller i min hand. P-piller av allra svagaste sort. Samma som tonåringarna får första gången. :)

En anledning till att jag slutatde med p-piller en gång i tiden var för att jag fick migrän av dem.

Så nu avvaktar jag och ser vad som händer.

En annan biverkning som jag helt förträngt var humörsvängningarna.

PMS 30 dagar i månaden.

Jag ska börja bära varningtriangel...