Jag har ett stort mörker som kommer över mig emellanåt.
Som det där lustiga lilla regnmolnet som förföljer en viss seriefigur, minns ej vilken just nu.
Fast det är inget lustigt alls.
Det är bara stort och mörkt och liksom omsluter mig.
Får mig att känna mig otillfreds och rädd.
Rädd är nog den största känslan.
Ett moln av osäkerhet och dålig självkänsla
som en förvarning om något
dåligt
som komma skall.
Ibland ligger det som en hård boll i magen istället...
Eller som en knappnål i hjärnan
i hjärtat...
Pickar på uppmärksamhet
som för att tala om
att du ska inte vara glad
inte koppla av
du förtjänar inte att vara lycklig.
Jag finns här
för att du
aldrig
ska glömma det....

Jag har äntligen lyckats fixa lite musik i lurarna på mina promenader. Laddade ner spotify på mobilen helt enkelt. Har gjort en låtlista på ca 3 timmar. Love, love, love!!!
Allting blev så mycket lättare och så mycket roligare. Jag ville gå längre! Jag t o m sprang några meter då och då. Av pur glädje och positiv energi!

http://www.rescueink.org/

I dag har jag varit på vibrationsträning. Jag har ett 10-kort som jag inte utnyttjat fullt ut.
Försöker göra något aktivt varje dag.
Så länge jag inte väger eller mäter mig känns det ju lite bra att ha gjort något iaf...

Å! Höll på att glömma att jag jag laddat hem spotify på min mobil! Så nu kan jag lyssna på favoritmusik på promenaderna! :)

Nu ska det bara bli angenämare väder också. Tack.

Har hittat en 1-timmes runda nu! För träningsprommisar. Gick den i morse. Måste iofs gå på en ganska starkt trafikerad 80-väg några hundra meter men... Måste få igång nån sorts musik jag kan ha med mig också. Har inte provat med min nya mob...

Sedan blev det en timmes karateträning på kvällen. :)

Ok, jag erkänner.
Brist på bra BH och bra skor var bara undanflykter. Jag HATAR att springa! Jag avskyr att människor ska behöva se mig springa, och en vacker dag som denna är skogen full av slappt söndagspromenerande människor.
Efter ett par hundra meter fick jag andnöd. Jag svär, den minusgradiga luften ville inte komma ner i min lungor hur mkt jag än gapade och vidgade lungorna! Läskigt! :( Efteråt hostade jag som bara den...
Dessutom går det alldels för snabbt. Jag vill vara ute och igång en lång stund, måhända inte så jag får andnöd, men klart aktiv i alla fall. Nu var helvetet över på ca 20 minuter. Jag hade velat vara ute minst det dubbla iaf.

Men BH:n satt som gjuten! Som en harnesk. Ni kan kalla mig Brynhilde! :)

Mer om sport BH

Jag har inte använt den än, men ska om en liten stund. :)

Men den lovar mycket.
Innan jag hittade denna så har jag provat åtskilliga.
De brukar vara trånga som satan och så brukar där inte finnas någon knäppning så man måste trä dem över huvudet. Och det knastrar oroväckande i sömmarna...
Urjobbigt! Dessutom brukar de svarta vara fulla med andra männiksors vita deomärken under armarna. Väldigt ofräscht.. :s Väl på brukar de sitta hårt åt. vilket iofs är meningen.

Men den här sorten har knäppning i ryggen. Superabsorberande tyg. Har riktiga BH-strl, inte bara "XS - XL". Jag fick ta 75 F, vilket låter mycket men den passar alltså perfekt. Måste varit små i strl. Snygg är den också. ;)

Återkommer efter jag använt den. :)

!!??

En bild av desperation...

Ja, jag vet inte vad jag ska säga...
Min käre make har spenderat pengar på mig idag. Fick ny sport-BH som passar, som håller saker och ting på plats!!!! Jag hyser stort hopp om den.
Samt ett par bra joggingskor, hoppas även på dem.
Och på att de kommer till användning.
Och att det ger resultat.

Det här har mycket av sådant jag gillar. (klicka på orangea länken)
Gör mig glad och rörd.
Plus att Caroline av Ugglas är Sveriges version av Juliette Lewis. Coola kvinnor hel enkelt. (fast svårt) Så som jag skulle vilja vara.

En tillbakablick..

Detta är ett gammalt inlägg jag gillar skarpt!

Många uttrycker avsky inför fenomenet "Alla hjärtans dag".
Jag anser att det är vad man gör det till.
Och vill man inte ha med det att göra så skiter man i det. Bra om man är överrens om det med ev partner dock...
Jag förväntar mig inget av denna dagen. Men jag passar på att tänka att jag är lycklig som har den mannen jag har. Och för den kärlek jag eventuellt får av andra. Och jag delar gärna med mig av lite kärlek i form av fina bilder och låtar på facebook. Den där paralella verkligheten ni vet... Där man bara behöver dela med sig så mycket man vill. I noga avvägda tårtbitar. Ibland toppade med glassplitter och pudrade mer arsenik.

I övrigt tycker jag att man ska gilla varandra och överraska varandra även när det inte är "alla hjärtans dag".

Puss!

Det finns många nackdelar med det nya "medielivet" vi lever nuförtiden via olika digitala nätverk. Det här med att man aldrig ses IRL, att de skrivna orden säger saker som lätt missuppfattas. Inga nyanseringar. Allting står där, svart på vitt.
Man menar väl och och får skit tillbaka. Tror man. Vissa delar av ens personlighet passar inte i skrift, helt enkelt.
Och ändå är man fri att spela fritt om vem man vill vara i denna osanna verklighet. Man är fri att lägga till och dra ifrån hur man vill.
Som att photoshopa din själ.
Men vill du det?
Och vem är det du träffar där ute? I den tillrättalagda låtsasvärlden? Egentligen?
Och varför är detta fenomen så stort och utbrett och beroendeframkallande?
Har vi glömt hur det är att socialisera på riktigt?
Är vi rädda?

I verkliga livet finns inga överslätande smajlisar.
Å andra sidan får du inte så många <3<3:n heller.

Verkligheten är mer komplicerad.
Kanske.

Men det här andra är inte på riktigt.
Om du nu har glömt det...

Men det kanske är det enda du har?

Tänkte det skulle bli sååå skönt att vara ledig idag.
Fredag och allt.
Men jag blev bara på jättedåligt humör.
Jag är arg och trött hela tiden.
Vill ingenting.
När man är ledig har man för mycket tid att tänka helt enkelt.

Sa hon som inte ens har ett ordentligt jobb.

Jag har ingen aning om besökarantal eller om de kringboende har protesterat mot nedläggningen...

Men jag vet att när jag var liten i förorten så var 4H gården en oas. En liten bit av en god och varm värld i vår kalla hårda.
Att barn får umgås med djur är enbart av godo. Det föder ansvarskännande och empati.

Det borde finnas en 4H-gård i varje förort.
Istället lägger de ner de ynka två som funnits i hela Malmö stad.

Sorgligt.

Banta aldrig med din man. Han kommer att få äta dubbelt så mkt som du och han kommer att tappa kilon dubbelt så snabbt som du.

Min karriär som timanställd inom skola och barnomsorg frodas. Jag blir bokad hela tiden och både barn och personal verkar gilla mig. Vem hade trott att jag skulle vara bra på detta??? Idag kom processledaren mot mig med ett stort leende och armarna utåtsträckta, jag trodde nästan hon skulle omfamna mig! När blev man så väl emottagen på sin arbetsplats senast? Det här med att hoppa runt på olika ställen har ju sina för och nackdelar, men för mig som så lätt blir uttråkad är det rätt ok att hoppa runt. Rent ekonomiskt är det kanske ingen höjdare...

På tal om ekonomi så är det rent sorgligt hur barnomsorgen ser ut idag och i den kommun jag verkar i. Undermåniga lokaler. Slitna och i många fall alldeles för små. I flera fall har det slagits upp sk "moduler" som bara ska användas en kortare tid. Men de står kvar år efter år. Dessa moduler är kalla, dåligt ljudisolerade och alldeles för små. Dessutom väldigt svåra att få mysiga. På ett ställe saknades personalrum helt. Man fick pausa i det pyttelilla kontoret. Många förskolor känns ofräscha och leksakerna är slitna/trasiga och ganska få.

Numera krävs det att man har en 4-årig förskoleutbildning för att jobba på förskola. Men jag får nog tyvärr säga att att det är inte mycket till pedagogik jag sett på de ställen jag varit på.

Vill ändå med detta sagt tillägga att det skiljer mycket mellan förskolorna. Och att jag kanske kommer när det är många ordinarie personal borta och kanske verksamheten inte är på topp just då.

Vidare vill jag säga att nästan all personal jag talat med är missnöjda eller snarare uppgivna vad det gäller deras arbetssituation.

Allt är en fråga om pengar.

Igen.