Det finns många nackdelar med det nya "medielivet" vi lever nuförtiden via olika digitala nätverk. Det här med att man aldrig ses IRL, att de skrivna orden säger saker som lätt missuppfattas. Inga nyanseringar. Allting står där, svart på vitt.
Man menar väl och och får skit tillbaka. Tror man. Vissa delar av ens personlighet passar inte i skrift, helt enkelt.
Och ändå är man fri att spela fritt om vem man vill vara i denna osanna verklighet. Man är fri att lägga till och dra ifrån hur man vill.
Som att photoshopa din själ.
Men vill du det?
Och vem är det du träffar där ute? I den tillrättalagda låtsasvärlden? Egentligen?
Och varför är detta fenomen så stort och utbrett och beroendeframkallande?
Har vi glömt hur det är att socialisera på riktigt?
Är vi rädda?

I verkliga livet finns inga överslätande smajlisar.
Å andra sidan får du inte så många <3<3:n heller.

Verkligheten är mer komplicerad.
Kanske.

Men det här andra är inte på riktigt.
Om du nu har glömt det...

Men det kanske är det enda du har?