Promenad på årets sista dag!

Bilder tagna med nya kameran (moben).


Så snygga färger med frosten och vinterljuset!



Staketet har fått ståpäls!

GOTT SLUT OCH ETT FANTASTISKT
2009 ÖNSKAR JAG ER ALLA!

KÄRLEK!

På bio

Jag körde in till stan för att avnjuta en stunds romantisk kostymfilm. Något man helst gör ensam. (Ev med ngn likasinnad). Nu är man ju inte ensam i biosalongen dessvärre. Man måste dela den med fnissiga tonåringar som har uppenbara problem med att hålla käften och respektera andra människors önskemål om en fin bioupplevelse. Förmodligen ser dessa unga ingen större skillnad på sina hemmabiostunder mot att gå på offentlig lokal. Är väl därför de utan skam reser sig mitt i filmen, promenerar mitt framför bioduken utan att huka det minsta, smäller i dörren både på ut och tillbakagången efter deras lilla ärende därute, vad det nu var. Och så detta fnittrande utan relation till filmen alls. Det borde finnas vuxenföreställningar! Med 20-årsgräns! (Eller finns det redan?)

I alla fall. Jag såg The Duchess med Keira Knightley i huvudrollen. Hon har inte imponerat på mig tidigare, men då har jag nog bara sett henne i de där överskattade piratfilmerna och i Star Wars.

Men som The Duchess var hon magnifik!! Jag bölade så jag (nästan) skämdes. Jag var inte ensam, det var många tröjärmar som färgades svarta av rinnande mascara efter en snabb diskret vända under ögonen på damerna i salongen.

Snörvlande näsor.

Underbart!

Märkligt

Sov till 11.30 idag!! Jag kan lätt räkna på ena handens fingrar de antal ggr jag sovit till 11,30 i hela mitt liv!! Okej, minus 1 timmes överjävliga magsmärtor i natt då. Undrar vad de kom ifrån? Kan ju vara all julmat+dryck+godis som finally tar ut sin rätt. Läskigt var det iaf.
Jag minns en dröm jag hade i natt också: Jag drömmer märkligt nog ofta om offentliga skitiga, nerspydda toaletter. (!!??) I drömmen i natt ankom jag med några andra (oklart vem) till en studentkorridor. Där hade varit fest i flera dagar och det såg ut därefter. Folk låg däckade överallt och det var stökigt och skitigt och allmän misär. Och det var spyor överallt. Förvånansvärt många av dörrarna i korridoren var till toaletter. Needless to say så var dessa: trasiga, nerspydda, nerpissade och nerskitna.
En i mitt sällskap (inte helt olik Fredrik Wikingsson) hade med sig en bukett blommor (vita) som han skulle ge till någon. Till slut fick jag dem, när det börjat vissna. Jag hittade typ en guldfiskskål att ha dem i (passade naturligtvis inte alls) och så skulle jag bara ha tag på lite vatten... gick inte att komma åt ngn kran alls pga disk och ja, dessa spyor då. Till sist hittade jag en dusch som stod och rann. Jag sträckte mig in med guldfiskskålen under strålen. Kikade ner till vänster, och där satt två unga killar - nakna - och tittade slött på mig.
Där väcktes jag av ett sms.

Nån som är intresserad av drömtydning?

Gå inte på den lätte!

"Mamma, du är så jävla vacker" ropar min son från soffan.

Anledningen? För att det är enda sättet för honom att kunna svära and get away with it!

Alternativa karriärer

Om jag nu inte blir journalist:

* Frisör. Man verkar ju inte behöva kunna något speciellt. Som att klippa hår t ex.

* Rörmokare. Jag är en hejare på att rensa avlopp!

Min nya mobil! :p Fast silverfärgad. Jag behöver en bra kamera och en radio och en hyfsat lättmanövrerad mobil. Denna har fetaste kameran! Nu ska jag ha kul!

Finanskris?

Någon?

En bra dag!

Jag har bl a hånglat för första gången på länge! Det var en massa glädje och kärlek i den kyssen, och det smittade av sig! Det var inte världens goaste hångel, men gladaste! Det levererades av en hysteriskt lycklig boxer som hoppade upp på mig och passade på att slicka mig i min av förvåning och skratt redan öppna mun! ;))) Tyvärr var jag inte riktigt beredd med kameran så det blidde ingen bild.

Annat kul:

Detta är "Nisse" vår grannkatt. Röd och fin!

Naturen har pimpat upp sig!

Ljuset vänner! Ljuset!

Ljuset på fm på landet... --->

Och senare i stan....

Tips!

När klumpen i magen vuxit sig stor brukar det hjälpa att:

* Ta långa promenader, ensam. Funkar bäst på landsbygden mellan åkrarna. Är klumpen inte allt för stor kan den snabbt lätta med hjälp av rådjur, hästar, tornfalkar och glador. Vackra vyer och dito tankar. Och musik i lurarna. Ibland behövs det inte mycket alls.

* Prata högt med sig själv. Resonera. Gråta ut. Let it all out. Funkar bäst på ensampromenaderna.

* Sjunga HÖGT till låtar med bra texter och stark sång. Funkar bäst i bilen. Ev på ensampromenad.

* Skriva.

* Chokladpraliner.

* Kaffe-Whisky.

* Kaffe-Whisky och praliner.

* Varmrökta cigaretter. (Akutåtgärd, när man liksom inte får luft...)

* Party i gott sällskap.
(Konstigt att det kom sist!? Kanske för att det inte händer så ofta och för att det involverar andra människor...och viss planering..)

När inte detta hjälper då?

Tips?

PS. Listan ovan funkar även bra när man är lycklig! Byt ut gråt mot skratt och skippa akutrökningen bara! DS

Jag ser ljuset!!

Så här såg världen ut igår. Vacker men mörk..

Idag har ljuset återvänt! Årets mörkaste dag/längsta natt ligger ju bakom oss...

En kulklapp!

http://www.youtube.com/watch?v=3fdj5m1DEs0

Synd att det inte verkar finnas ngn video till. Men texten är kul!

Eeeeew!!!

Den lilla slamsan på osthyveln är en bit av min tumme! Aj! Det blödde som fan! Tror jag bytte plåster 3 ggr innan jag kom på att jag kunde använda flera på en gång.

Nu kan jag ju passa på att önska mig en diskmaskin i julklapp!
(inget ont som inte...)
Fast det funkar ju med diskhandskar också förståss...

Egentligen...

... brukar jag inte avsky julen så mycket som just i år. I år är det helt grymt! Jag hyllar invandrarbutikerna och falafelställena som halvhjärtat slängt upp nåt risigt glitter runt fönsterna och blåst dammet av plasttomten som stått där i hörnet sen förra året. Jag tänker att "men vafan, då kunde ni ju lika gärna skitit i det".

Ja, och just så känner jag också för egen del.

Men det har inte alltid varit så. Jag brukade ha smittas av den allmänna hysterin nångång kring 3:e advent. Såhär såg det ut hos mig för bara 3-4 år sedan. (Jag hade just målat om i köket och tyckte det röda bröt av så jä-a snyggt mot de grå väggarna.)

Kul!

http://www.rixfm.com/?underpage=464.48934

För att kompensera allt surt, tråkigt gnäll som figurerat här på sistone..

Jag tror på att man måste få känna på olycka lite då och nu för att man ska fatta hur lycklig man egentligen är.
- Att det funkar på andra hållet också... är ju inte lika käckt...

??

Upptäckte att alla "våra" bekanta som vi mötte på stan under julruschen egentligen var Ms gamla bekanta - inte mina (utom en från min klass).
Jag har ju inga egna bekanta!?

Vad hände?
Hur blev det så?
När?
Varför?

Å nu e de jul. Halle jul-ja!

Satans jävla skit!

Den som inte vill läsa om pms kan sluta läsa nu.

Hatar vad det gör med mig! Förstärker alla känslor så att avstånden mellan topparna och dalarna i karusellturen blir ohållbart stora och jag skrattar och gråter (och gråter och gråter) om vartannat.

Älskar folk kontra tycker att alla är dumma i huvet och förtjänar en fet smäll. Eller iaf en ordentlig kräksjuka.

Utmattande.

Gillar inte karuseller. Har aldrig gjort.

OK, jag har nåt gott att säga...

JOHAN GLANS!!!!!!
Fy farao vad jag skrattade! Jag fick fan inte luft!!!


Ensembeln.


"Your personal Jesus" sjöng Di Leva. :) Som hade utvecklat dubbelhaka och ölmage.. Men va fan då?


Var på firmafestbaluns igår. Tillsammans med en drös andra firmafestare. Shit.. det är som en skock fårskallar på grönbete. För många är det enda gången de kommer ut, när det är julfestligheter med firman. Och man har lämnat "kärring och ungar himma". "Blink -blink, hint-hint"..
En av dessa firare stod uppallad mot en lyktstolpe i kylan utanför, en timme eller två, och kunde inget annat. Medans hans polare dreglade till Jill Johnsson inne i lokalen. Jill var förfärligt populär bland karlspillrorna där inne. "Ljuvlig" var ordet från en närståendes mans läppar. Javisst, helt klart.
Många var nog de besökare som fått med sig en oläcker odör hem på kvällen, men tanke på den av fin-skor utspridda rödvinsspyan som låg perfekt placerad vid garderoberna i foajén...
Det var en bra show överlag! Jag är helt nöjd! Och Johan levererade! Shit potatispinne vad jag skrattade! Han trivs på hemmaplan, och vi med honom.
Maten var skit dock. En kall varmrätt bestående av två skivor hålfotsinlägg som serverades med kalla felix potatisbullar och nån morot...:(
För och efterrätt var ok.
Efter showen stannade vi till på Burger King...

Har man inget gott att säga...

...kan man lika gärna vara tyst.

(Om någon skulle få för sig att undra varför nya inlägg från mig lyser med sin frånvaro...)

Tack så mycket...

Mina katter är otroligt sällskapliga.

Det håller sig hela dagen så de kan lätta på trycket i mitt trevliga sällskap.

Det slår aldrig fel.

Jag sätter mig vid datorn.

Krafs krafs i lådan.

Omisskännlig odör sprider sig i rummet...

Undrar vad som händer om jag inte satt vid datorn en dag, eller 5...

http://www.fhsk.skurup.se/files/skurupsposten5december.pdf

Nya nr av Skurupsposten! Läs nu!

Klockradions digitala siffror stirrar på mig i mörkret.
Det hade jag inte märkt om jag sovit.

Ja, vem är jag..egentligen?

Stor å tuff VS. Liten å rädd...

En del av mig är sjukt blyg, rädd och försiktig.

En annan del är jävligt framfusig , gapig och bordus. (inte elak dock..)

De gillar inte varandra. Framförallt gillar inte den "tuffa" den "mesiga", och eftersom den är som den är så kör den ju över den snälla..

Vet inte om det var stress eller vad, men idag har den tuffa varit "på" hela tiden!

Och nu skäms den blyga...

Imorgon ska jag sitta tyst i ett hörn hela dagen.

Släktskap!

Var hos min mammas kusin och hälsade på i ett ärende. Jag vet väl vem han är. Och vad han gör - konstnär. Men jag har aldrig träffat honom "på riktigt", bara hej hej på stan nån gång. (Vår släkt är inte den sorten som umgås. Det är bestämt så innan min tid. Säkert av en anledning som ingen pratat om...)
Han är 60-nånting. Hans fru 80-nånting.
Och direkt när vi började snacka så kände jag: "Shit!, Vi är ju likadana han och jag! Vi delar ungefär samma värderingar, verkar tänka likadant, och så den där otryggheten , rastlösheten i botten nånstans.
Jag visste inte att han skriver också, men det gör han alltså.
Likadant födelsemärke på samma ställe har vi.

Han visade ett gammalt foto på min "gammelmorfar" som ung. (som jag givetvis heller aldrig sett). Han skulle kunna tas för min storebror.

Fett!

Och jag kände mig lite mindre ensam...