Var hos min mammas kusin och hälsade på i ett ärende. Jag vet väl vem han är. Och vad han gör - konstnär. Men jag har aldrig träffat honom "på riktigt", bara hej hej på stan nån gång. (Vår släkt är inte den sorten som umgås. Det är bestämt så innan min tid. Säkert av en anledning som ingen pratat om...)
Han är 60-nånting. Hans fru 80-nånting.
Och direkt när vi började snacka så kände jag: "Shit!, Vi är ju likadana han och jag! Vi delar ungefär samma värderingar, verkar tänka likadant, och så den där otryggheten , rastlösheten i botten nånstans.
Jag visste inte att han skriver också, men det gör han alltså.
Likadant födelsemärke på samma ställe har vi.
Han visade ett gammalt foto på min "gammelmorfar" som ung. (som jag givetvis heller aldrig sett). Han skulle kunna tas för min storebror.
Fett!
Och jag kände mig lite mindre ensam...
2 kommentarer:
Cary?
Träffade på han i pildammarna för längesen när jag va ute med Diva. Trodde först inte han skulle känna igen mig men dfet gjorde han minnsan :)
Ja vad kul,ja de är lite konstigt med släktband.De ligger nog något i att blod är tjockare än vatten.De är lika jag umgås ganska mycket med några kusiner som jag har,och de är lite speciellt på nå vis.Man har samma humor och man kan säga vad fan som helst hhaha...kram kram kicki
Skicka en kommentar