Jag kan störa mig på den här "more is more"-mentaliteten som råder. Man måste vilja så mycket. Har man inte storslagna drömmar är man inte värd något. Spelar ingen roll om det är prylar, karriär eller upplevelser i form av ett idogt rastlöst resande eller vad.
Men betänk då, att endast de som redan har det bra har råd att ha dessa storslagna drömmar och råd att infria dem.
Jag är född med rostfri sked i mun. Och jag har rättat magen därefter. Och jag har inte varit bitter för det. Jag har varit nöjd ändå. Det krävdes inte så mycket för att jag skulle vara nöjd. Helt enkelt. Jag ser det som att den som nöjer sig med lite har mycket att vara glad för.
Egentligen märkte jag inte att det var något konstigt med det förrän jag lärde känna människor med annan bakgrund än jag. Jag var som jag var och tänkte som jag gjorde medan de slet med sitt rastlösa självförverkligande. Dock märkte jag snart och med förvåning att jag i deras ögon inte var god nog. Kanske för att jag inte kunde bidraga med stegpinnar på deras färd uppåt...
Men livet har varit ganska snällt mot mig. Jag brukar tänka att jag får vad jag vill ha. För det känns faktiskt så! Inte riktigt allt kanske och inte just precis när jag vill, vissa saker är värda att vänta på.. Men ändå.
Nu känner jag att jag har mer och på sitt sätt större krav. Helt enkelt för att möjligheterna finns.
Mycket vill ha mer är ju också en välkänd fras.
Jag märker mitt habegär när jag inte kan få det jag behöver. När något viktigt fattas mig.
När man inte kan få det man behöver vill man ha det man kan få. Helt enkelt.
Och Mammon styr världen. Konsumtion är bra för landets ekonomi. Därför invaggas vi i den falska lyckan i att äga. Konsumtion är farligt för vår jord och dess resurser och äventyrar hela vår existens. Men så långt orkar de flesta av oss inte se. Närsynt stirrar vi på reklamen och andra människors egendomar.
"Du ska inte ha begär till din medmänniskas hus."
"Du ska inte ha begär till din nästas hustru, inte heller hans tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör honom."
Fick Moses på berget veta sisådär 3500 år sedan.
Redan då.