Läser mitt förra inlägg och märker att det inte alls förmedlar vad jag enkelt ville ha sagt nämligen att det inte är fel att vara nöjd. Det var allt.
Att påpeka att man inte är något (i detta fall bitter) får det bara att låta som om det är det man är.
Misslyckat eller bara jäkligt svårt att uttrycka?
Yeah well.

Såg på "Svenska Hollywoodfruar" igår. En utav dem som jag faktiskt inte en vet namnet på går ensam hemma i sin lyxvåning eller vad det är och ser deprimrad ut. Troligtvis för att hennes framgångsrika/snygga/populära man är ute på turné medan hon måste vara hemma hos deras (fantastiskt söta) bebis. För att bryta tristessen har hon en tjejbjudning med svenska väninnor. De sitter och diskuterar lilla landet Sverige där alla är si eller så. Mest avundsjuka och dumma verkar det som. De menar att de som verkligen "vill något" åker till USA och bosätter sig där. De som inte "vill något" stannar i Sverige. Okej. Kan ju stämma på de som har en karriär av något slag. Men jag undrar exakt VAD gör den här kvinnan för något??? Jag såg att hon kladdade med färg och gjorde någon sorts låtsatskonst som hon hoppades att hon skulle få sälja för 20.000 sv kr/ tavla.
Ja det är ju sant, det funkar kanske i USA och bara där.

Upps. Kollade upp vedebörande på nätet. Och hittade en massa hatinlägg riktade mot henne. Det känns ju onödigt.
Man behöver ju inte hata.
Men man kan ju undra...

Ytterligare förtydligande:
Jag beundrar också framgånsgrika människor. Människor som brinner för något. Människor som gör stora saker! Gärna för andra. De är de största i min värld.