Igår satt jag och bläddrade på TV'n mellan TV3:s "Svenska Hollywoodfruar" och Kunskapskanalen som sände något program om kvinnors situation i Afghanistan.
Vilken läskig krock det blev.
Att en av de medverkande i Afghanistanprogrammet var en exakt kopia av Tommy Körberg gjorde saken ändå konstigare...

Bing Crosby & David Bowie - The Little Drummer Boy / Peace On Earth

Den mäktiga orkestern stämmer i för allt vad den är värd. Slagverk och stråkar, stämma på stämma. Skickligt uppbyggd förväntan inför crescendot.. Musikerna svettas, spänningen tätnar ..och NU! ...hörs ett litet *pling* från gudruns triangel. Och sedan är allt över. Publiken står besvikna kvar en stund, innan alla packar ihop och går hem. Så är julen. Uppbyggd förväntan och sedan ett antiklimax och sen. Inget.

Alltså, det är nåt fel i systemet när småbarnsmammmor lämnar bort sina egna barn för att ta hand om andras småbarn. Som t ex dagbarnvårdare/förskolepersonal får göra.

Tänk på att uppskatta och ta hand om era dagbarnvårdare för det är de som är era barns egentliga uppfostrare. Som förälder idag träffar man bara sina barn när de sover och när man stressar till jobb och när man är stressad efter jobb.
Tänk på att småbarnsåren är få, viktiga och rusar snabbt förbi! Ni får dem inte tillbaka.
Var hemma med era barn när de är sjuka.
Bli inte arga när personal från dagis ringer och vill att ni ska hämta ert barn när det är sjukt. De gör det inte för att jäklas med er. De tänker på ert barn och alla de andra barnen för att inte också de ska bli sjuka. Och när personalen blir sjuk påverkar även det era barn.
(Och det är inte ok att ge barnet suppositorier innan ni lämnar dem på dagis. De hittas i blöjan senare.)

Idag har jag torkat snoriga näsor, kinder och munnar. Jag har hållt i händer halkiga av snor. Jag har även torkat blod från en slagen näsa och sprucken läpp, och tröstat och lugnat dess innehavare. Samt ätit mat under moln av host och nys.
Jag inser, att jag behöver en stor portion tur och ett jäkla immunförvar om jag håller mig frisk hela julen...
Byte av magsjukeblöja har jag sluppit än så länge, men de bakterierna är ju inte att leka med...:S

Jag som verkligen ser fram emor julbord och nyårsafton! :(

Läser mitt förra inlägg och märker att det inte alls förmedlar vad jag enkelt ville ha sagt nämligen att det inte är fel att vara nöjd. Det var allt.
Att påpeka att man inte är något (i detta fall bitter) får det bara att låta som om det är det man är.
Misslyckat eller bara jäkligt svårt att uttrycka?
Yeah well.

Såg på "Svenska Hollywoodfruar" igår. En utav dem som jag faktiskt inte en vet namnet på går ensam hemma i sin lyxvåning eller vad det är och ser deprimrad ut. Troligtvis för att hennes framgångsrika/snygga/populära man är ute på turné medan hon måste vara hemma hos deras (fantastiskt söta) bebis. För att bryta tristessen har hon en tjejbjudning med svenska väninnor. De sitter och diskuterar lilla landet Sverige där alla är si eller så. Mest avundsjuka och dumma verkar det som. De menar att de som verkligen "vill något" åker till USA och bosätter sig där. De som inte "vill något" stannar i Sverige. Okej. Kan ju stämma på de som har en karriär av något slag. Men jag undrar exakt VAD gör den här kvinnan för något??? Jag såg att hon kladdade med färg och gjorde någon sorts låtsatskonst som hon hoppades att hon skulle få sälja för 20.000 sv kr/ tavla.
Ja det är ju sant, det funkar kanske i USA och bara där.

Upps. Kollade upp vedebörande på nätet. Och hittade en massa hatinlägg riktade mot henne. Det känns ju onödigt.
Man behöver ju inte hata.
Men man kan ju undra...

Ytterligare förtydligande:
Jag beundrar också framgånsgrika människor. Människor som brinner för något. Människor som gör stora saker! Gärna för andra. De är de största i min värld.

Jag kan störa mig på den här "more is more"-mentaliteten som råder. Man måste vilja så mycket. Har man inte storslagna drömmar är man inte värd något. Spelar ingen roll om det är prylar, karriär eller upplevelser i form av ett idogt rastlöst resande eller vad.
Men betänk då, att endast de som redan har det bra har råd att ha dessa storslagna drömmar och råd att infria dem.
Jag är född med rostfri sked i mun. Och jag har rättat magen därefter. Och jag har inte varit bitter för det. Jag har varit nöjd ändå. Det krävdes inte så mycket för att jag skulle vara nöjd. Helt enkelt. Jag ser det som att den som nöjer sig med lite har mycket att vara glad för.
Egentligen märkte jag inte att det var något konstigt med det förrän jag lärde känna människor med annan bakgrund än jag. Jag var som jag var och tänkte som jag gjorde medan de slet med sitt rastlösa självförverkligande. Dock märkte jag snart och med förvåning att jag i deras ögon inte var god nog. Kanske för att jag inte kunde bidraga med stegpinnar på deras färd uppåt...
Men livet har varit ganska snällt mot mig. Jag brukar tänka att jag får vad jag vill ha. För det känns faktiskt så! Inte riktigt allt kanske och inte just precis när jag vill, vissa saker är värda att vänta på.. Men ändå.
Nu känner jag att jag har mer och på sitt sätt större krav. Helt enkelt för att möjligheterna finns.
Mycket vill ha mer är ju också en välkänd fras.
Jag märker mitt habegär när jag inte kan få det jag behöver. När något viktigt fattas mig.
När man inte kan få det man behöver vill man ha det man kan få. Helt enkelt.
Och Mammon styr världen. Konsumtion är bra för landets ekonomi. Därför invaggas vi i den falska lyckan i att äga. Konsumtion är farligt för vår jord och dess resurser och äventyrar hela vår existens. Men så långt orkar de flesta av oss inte se. Närsynt stirrar vi på reklamen och andra människors egendomar.
"Du ska inte ha begär till din medmänniskas hus."
"Du ska inte ha begär till din nästas hustru, inte heller hans tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör honom."
Fick Moses på berget veta sisådär 3500 år sedan.
Redan då.