PK

-Är du PK? frågade man varandra när man var barn.
- NÄ, svarade man och fick då veta att man inte var "påklädd".
Men att svara "ja" var ännu värre då det beydde att man var "privatkn***are" alt "privatkn***llad." Vad nu det kan ha betytt.

Nåväl, idag kan man inte välja om man är PK eller inte. Det ÄR man bara. Finns liksom inget alternativ. PK idag betyder "politiskt korrekt". Jaha. Och vad betyder det liksom. Och vem bryr sig?
Jag är så inbicill att jag tycker att folk ska tänka själva. Och att med sunt förnuft kommer man långt. Och bara man inte skadar någon så...
Och även om folks avvikande åsikter skaver och luktar så är det ändå deras åsikter. Och vi lever i ett fritt land. Och vem bestämmer normerna och vem sätter gränserna?

Är man PK är man lite bättre. Lite förståndigare. Lite mer bildad. Vet vad som gäller.

Och inte ser man förbi och vidare. Över staketet. Utanför den enhetliga gruppen. Synd, ni hade haft så mycket mer att säga då. Mer intressant.

Efter att ha anammat rätten till eget tänkande, egna slutsatser och egna åsikter ska jag nu citera en bok (att vara konsekvent är inte min starka sida) som heter "Maktspråk - boken med jävlaranamma" skriven av Lars Melin som är docent i svenska och Martin Melin som är språkvetare och informationskonsult.

"[...]den politiska korrekthetens fyra budord:

* Håll dig till den etablerade sanningen.
* Tala inte om det förbjudna.
* Håll dig till PK-lexikonet
* Helgardera med en brasklapp

Äh, förresten ni får leta reda på boken själva och läsa om ni finner det intressant, för jag pallar inte skriva och ingen pallar ändå läsa för långa blogginlägg.

Peace.