Det finns böcker om lycka, underligt nog. En av dessa böcker kunde man läsa om på kultursidorna i tidningen idag. Boken hette "Jakten på lycka i överflödssamhället" och är skriven av socialantropologen Thomas Hylland Eriksen. Där stod en massa vettiga saker om att man inte blir lycklig bara för att man får allt man vill ha. ( Ha! Det har jag vetat länge!)
Två stycken ringade jag in:
" Den som säger sig vara lycklig ses som blind för livets realiteter, om inte denne anses allmänt ambitionsbfriad och lättroad" och till denna lilla strof lägger jag till Markus Krunergårds sanning "Hela världen är så underbar, när man är korkad tom och glad" - ( eventuellt kan man man byta ut "tom" mot "full"...)
En strof till ur tidningsartikeln/bokrecensionen: "Mening och längtan är nära sammantvinnade med lyckan, och vi längtar alltid efter det vi inte har". Häpp!
Meningen med livet är alltså att alltid längta, men aldrig få.
Så vissa av oss är defintivt lyckligare än andra. Vi vet bara inte om det...
söndag 25 januari 2009
onsdag 21 januari 2009
I bilen..
torsdag 15 januari 2009
Vår familj är väldigt tävlingsinriktad...
Just nu tävlar vi i hur högt berg vi kan bygga av skräpet som ska till återvinningssationen!
söndag 11 januari 2009
Foto: Thor-Björn Bergman
Jag är så ledsen för din skull
Du finns på min radar
och jag följer dig
Men du har kommit allt för långt ut i ditt stormiga hav
Jag når dig inte längre
Jag hoppas att det slutar storma snart
att du inte drunknar i din sorg
Du finns på min radar
men du har ännu inte signalerat may-day
Allt jag kan göra är
att be för dig
och önska, hoppas och tro
att stormen ska mojna
att du ska finna land
få fast mark under fötterna
Världen är så stor
större än du tror
och du syster
så liten
Ge inte upp
Ännu en bild på mitt skrivbord...
tisdag 6 januari 2009
Hade ju bestämt mig...
... för att inte skriva så mkt på bloggen just nu. Men jag har massor av tid över vid datorn när PS3 regerar i vårt hem hela dagarna...
Om en icke svensktalande hade kommit på besök och lyssnat på våra konversationer här hemma så hade de nog undrat vad det var för artighetsfras vi svenskar börjar alla våra meningar med: "Vänta, ska bara"....
Om en icke svensktalande hade kommit på besök och lyssnat på våra konversationer här hemma så hade de nog undrat vad det var för artighetsfras vi svenskar börjar alla våra meningar med: "Vänta, ska bara"....
Åter igen: vem är jag? (i dina ögon.)
Jag ogillar alla normer och värderingar som ställs på en. Utifrån utseende, ålder, kön etc.
Samtidigt förstår jag att det finns. Det är säkert någon nedärvd instinkt som någonstans på vägen mutanterats till vad den är idag. Och visst värderar även jag människor. Förbaskat svårt att låta bli. Men jag är iaf medveten om det. Önskar att fler vore det. Och gjorde personlig revolution mot det. Det är värre att bli utsatt för andras väderingar. Speciellt om man kanske inte delar dem...
En vinkling på det läste jag idag.
Utdrag ur Aluma Nr 1, 2009:
"Vid första tanken är kanske mönstermedborgaren den som arbetar, betalar skatt och "inte ligger samhället till last". "Gör rätt för sig" och hamnar inte i fängelse. Mönstermedborgaren blir sällan sjukskriven eller arbetslös men om det händer, jobbar den hårt för att så fort som möjligt kunna återgå till arbetet.
Men det är mer komplicerat än så. Samhällets normer gör att du förväntas uppträda på ett visst sätt beroende på om du definieras som man eller kvinna. Din sexulaitet och etnicitet kommer också att ha betydelse. Även ditt utseende och kroppsliga rörelseförmåga spelar roll. Vilket land du är född i, om du har uppehållstillstånd, vilken stadsdel du är uppvuxen i och vilka ord du använder dig av. Hur mycket pengar du har. Och mycket mer.
Vem har rätt att bestämma vad som gäller? Och måste man rätta sig efter det? Att definiera vilka egenskaper en bra medborgare ska ha är att stänga dörren för alla som inte passar in i mönstret."
Samtidigt förstår jag att det finns. Det är säkert någon nedärvd instinkt som någonstans på vägen mutanterats till vad den är idag. Och visst värderar även jag människor. Förbaskat svårt att låta bli. Men jag är iaf medveten om det. Önskar att fler vore det. Och gjorde personlig revolution mot det. Det är värre att bli utsatt för andras väderingar. Speciellt om man kanske inte delar dem...
En vinkling på det läste jag idag.
Utdrag ur Aluma Nr 1, 2009:
"Vid första tanken är kanske mönstermedborgaren den som arbetar, betalar skatt och "inte ligger samhället till last". "Gör rätt för sig" och hamnar inte i fängelse. Mönstermedborgaren blir sällan sjukskriven eller arbetslös men om det händer, jobbar den hårt för att så fort som möjligt kunna återgå till arbetet.
Men det är mer komplicerat än så. Samhällets normer gör att du förväntas uppträda på ett visst sätt beroende på om du definieras som man eller kvinna. Din sexulaitet och etnicitet kommer också att ha betydelse. Även ditt utseende och kroppsliga rörelseförmåga spelar roll. Vilket land du är född i, om du har uppehållstillstånd, vilken stadsdel du är uppvuxen i och vilka ord du använder dig av. Hur mycket pengar du har. Och mycket mer.
Vem har rätt att bestämma vad som gäller? Och måste man rätta sig efter det? Att definiera vilka egenskaper en bra medborgare ska ha är att stänga dörren för alla som inte passar in i mönstret."
söndag 4 januari 2009
Fick syn på den här skuggan och tyckte det såg ut som ett diagram. Tänkte att det kan symbolisera nästa års toppar & dalar. Det bli som vanligt mao. Eftersom tiden alltid går ovasett vilket år det är, så kan man inte säga att det blir ett gott eller ett ont år. Det blir tid som går. Och går. Och det kommer att hända bra saker. Och det kommer att hända dåliga saker. Vilket är bra. Hade diagrammet bara varit ett rakt streck hade det ju varit dött. (Tänk EKG. )
lördag 3 januari 2009
Jag var lite kär i...
... Marcus Birro för, tja, ca 10 år (!?) sedan. Jag jobbade på lagret i ett new age-företag och brukade lyssna på honom på radio.
Nuförtiden händer det att jag läser hans blogg ibland: http://www.marcusbirro.se/bloggen/
Idag läste jag detta:
"Jag är diktare. Jag har tunn hud. Blodet är ljus i mina artärer.
Du är också diktare. Dina ögon gör den här texten verklig. Utan dig är jag ingenting. Vi är varandras ljus. Vi är varandras stigar rakt in i den här öppna januarihimlen."
Och hjärtat slog ett extra slag....
Nuförtiden händer det att jag läser hans blogg ibland: http://www.marcusbirro.se/bloggen/
Idag läste jag detta:
"Jag är diktare. Jag har tunn hud. Blodet är ljus i mina artärer.
Du är också diktare. Dina ögon gör den här texten verklig. Utan dig är jag ingenting. Vi är varandras ljus. Vi är varandras stigar rakt in i den här öppna januarihimlen."
Och hjärtat slog ett extra slag....
torsdag 1 januari 2009
Man skulle lätt kunna inbilla sig...
Nyårsftonen
Rockar loss i silverpjucksen & önskar någon gott nytt år.
Emil är 8 år och trummar sig igenom en hel Metallicalåt! Coolt!
Fett med gitarrer och andra prylar i replokalen.
Eftersom jag helt struntat i att önska någon God Jul så ville jag passa på att önska Gott Nytt År i stället med min nya mobil. Satt och lajjade ihop en mms-hälsning och skickade iväg ett gäng. Jag fick felmeddelande 2 ggr och skickade därför ett tredje. Och sen fick jag svar från folk som tyckte jag skulle sluta mess-bomba! (men när annars än på nyår kan man bomba and get away with it?)
Fett med gitarrer och andra prylar i replokalen.
Eftersom jag helt struntat i att önska någon God Jul så ville jag passa på att önska Gott Nytt År i stället med min nya mobil. Satt och lajjade ihop en mms-hälsning och skickade iväg ett gäng. Jag fick felmeddelande 2 ggr och skickade därför ett tredje. Och sen fick jag svar från folk som tyckte jag skulle sluta mess-bomba! (men när annars än på nyår kan man bomba and get away with it?)
So Sorry! Det var naturligtvis inte meningen att skicka 3 likadana mess! Hatar sådana fel!
Aftonen i övrigt var trevlig. Den firades i en annan skånsk byhåla än där jag vanligtvis huserar. Det var god mat och dryck, smällare och raketer, precis som sig bör.
Värden hade en replokal, där vi sjöng och spelade.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)