Jag ogillar alla normer och värderingar som ställs på en. Utifrån utseende, ålder, kön etc.
Samtidigt förstår jag att det finns. Det är säkert någon nedärvd instinkt som någonstans på vägen mutanterats till vad den är idag. Och visst värderar även jag människor. Förbaskat svårt att låta bli. Men jag är iaf medveten om det. Önskar att fler vore det. Och gjorde personlig revolution mot det. Det är värre att bli utsatt för andras väderingar. Speciellt om man kanske inte delar dem...
En vinkling på det läste jag idag.
Utdrag ur Aluma Nr 1, 2009:
"Vid första tanken är kanske mönstermedborgaren den som arbetar, betalar skatt och "inte ligger samhället till last". "Gör rätt för sig" och hamnar inte i fängelse. Mönstermedborgaren blir sällan sjukskriven eller arbetslös men om det händer, jobbar den hårt för att så fort som möjligt kunna återgå till arbetet.
Men det är mer komplicerat än så. Samhällets normer gör att du förväntas uppträda på ett visst sätt beroende på om du definieras som man eller kvinna. Din sexulaitet och etnicitet kommer också att ha betydelse. Även ditt utseende och kroppsliga rörelseförmåga spelar roll. Vilket land du är född i, om du har uppehållstillstånd, vilken stadsdel du är uppvuxen i och vilka ord du använder dig av. Hur mycket pengar du har. Och mycket mer.
Vem har rätt att bestämma vad som gäller? Och måste man rätta sig efter det? Att definiera vilka egenskaper en bra medborgare ska ha är att stänga dörren för alla som inte passar in i mönstret."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar