Jag undrar hur mycket man kan samla på sig som aldrig får komma ut.
Jag önskar att någon ville fånga bollen när jag kastat den.
Vill inte se den studsa till studset tar slut och bara bli liggande och självdö.
För att slippa det släpper jag aldrig bollen.
Känner ni igen känslan av att stå ensam på skolgården och se när de andra leker?
De leker runt dig, kanske med dig. Men de ser dig inte.
Och nästa rast är det inte självklart att du får vara med i leken igen.
Jag vill helt enkelt att någon fångar min boll.
Tar en snygg lyra fast jag kanske kastar dåligt
och snett
och missar målet.
Jag har inte övat så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar