Jag har nästan inte plats att ta in det jag ska lära mig på kursen.
För staden fyller mig med nygamla intryck.

Alla dessa människor! Var kommer de ifrån? Vart är de på väg?

De snygga blonda tjejerna på torget som snackar om dem som inte är just det.

Alla pratar i mobil!

Fast inte han den smutsige med plastpåsen i ena handen och ölburken i den andra, han som låter som han sjunger baklänges.

En tjej och en kille möts. Hajar till, kramas. Hon tar ur sin ena örsnäcka, men han släpper inte sin mobil. Hon sätter i örsnäckan igen. De går vidare på varsitt håll.

Någon kommer lite för nära i busskuren. Jag ryggar instinktivt.

En annan kommer inte nära nog...

Kurskamraten och jag verkar rörande överens om att vi inte behöver dela säte eller tankar bara för att vi delar resväg hem.

Kvinnan på bussen berättar om sin åldrige far som är förbannad för att han aldrig får komma ut på något kul på "hemmet" där han bor- "Det är bara för di där jävlarna ska bygga en massa tunnlar och skit!"
Sig själv närmast.

Solen skiner in genom bussens skitiga fönster.

Chauffören kör alldeles för fort.

Snön ligger bara fläckvis kvar på åkrarna.

Grönt är skönt.