I 15 dagar gick jag runt som gud skapat mig. Eller nästan iaf. Det var befriande. Jag var inte snygg och inte ful. Jag var bara jag.
De flesta omkring mig verkade också otroligt avslappnade. Och i mina ögon var inte heller de snygga eller fula, de var bara människor. (Antar att det är så nudister tänker... Men dithän vill jag inte gå..)
Jag drack öl innan lunch, åt kakor varje dag och drack whisky på kvällarna. Bara för att jag ville.

Visst fanns det dem som redan vid frukosten satt i stövlar och full make-up med lösögonfransar och allt. Men de som i andra världar gör succé kändes här bara väldigt malplacerade.

När jag kom hem och läste något veckomagasin kändes det helt sjukt. Vad är det för skit?? Köp detta & detta så blir du snygg/smal/ung/poppis. Så här får du bättre sex. Så här får du snyggare kropp. Så här blir du sundare. Så här klättrar du på karriärsstegen.
Ajajaj, inte lätt att lev upp till allt det.

Men efter ett par dagar gick det över och det sjuka kändes normalt igen.