Sovmorgon

Idag har vi sovmorgon! Hurra!

Jovisst. Det förtsätter ju att man sover... Antar jag.
Det började bra, kom i säng i hyfsad tid. Läste inte för länge (trist bok).
Somnade.
Vaknade vid 03,30. Vet inte varför. Tankarna började snurra. Vrider och vänder på mej lite och ska precis somna om...

-ZZZZZZZZZZ!!!! Shit! "Sågverket" brevid kör igång nattskiftet.

Han är fantastisk! Han kan snarka i kanon -tvåstämmigt!! Jag lovar!

Buffar på honom, han vänder sej. Det är tyst i en halv minut. Sedan börjar "hummandet". Högt och tydligt:

-Hmmmmmmm......

Åneeej!!

-HMMMMMMMMMMM!!!!! Amen vafaaaaan!!?? Buffar igen... (betydligt hårdare.)

Det tar en stund och sen börjar han klappra med sina löständer. (Det har han inga, men det låter så.)

*Suck*

Bäst att stiga upp innan han börjar spela digeridoo.... (Vilket han inte behärskar, men det låter så... Han skulle kunna ställa upp i en talangjakt. Få skivkontrakt!)

Ger och går upp, dricker te, försöker tömma hjärnan... Smyger tillbaka in igen. Vänder på täcken och kuddar. Den "svala sidan upp".
Somnar till sist.

En nanosekund senare sätter klockradion igång. Det är inte min, men jag vaknar. Den fortsätter spela glatt i ogjort ärende. Jag får hjälpa till med ett:

-STÄNG AV KLOCKRADION ÄR DU SNÄLL!!

"Klick".

Äntligen tyssstnaad...... mörkret sänker sig bakom mina ögonlock...
Tills jag vaknar av:

-SHIT jag har försovit mig!!

Svordomar och stress. Riv och slit i klädhögen och ut genom dörren.

Jag stänger ögonen och sträcker ut mej... Nudå! Äntligen!
Då hörs plöstligt den välkända "Bröderna Cartwright"- melodin galoppera över parketten. Gånger två. Fram och tillbaka, fram och tillbaka! Shit! Katterna har vaknat!!!! AAAARRRRGH!!!!
Jagar ut dem med vattensprutan. Stänger dörren. Och ögonen. "Krafs krafs krafs" på dörren.

-FÖR JÄVULEN kattskrällen! LÄGG AAAAAV!!!!!

Återigen tystnad.

Då hörrs steg, dörren öppnas.
-Hej mamma!

Javisstja, sonen ska ju till skolan. Han har inte sovmorgon.