Det känns som att allting omkring mig rasar samman.
Ens katastrof efter en annans.
Och det kommer närmare.
Jag går på helspänn och bara väntar på katastrofen som ska drabba mig!
För inte kan jag vara lycklig när alla andras liv faller sönder.
Det är ju inte rättvist!
Även om också jag haft min beskärda del.
Finns det en "beskärd del"? En lika stor bit var av helvetestårtan och en liten bit var av lyckokakan.
Är det sant som de säger att inget är rättvist här i livet?
Kan jag klara mig även om ingen annan gör det?
Varför i så fall?
Smittar olycka?
Kan jag skydda mig?
Om jag lovar att vara tacksam för det jag har i resten av mitt liv.
Tacksam och godhjärtad och till allas hjälp.
Göra mig oförtjänt.
Går det att vaccinera sig mot olycka?
Kan man se det komma?
Bör man hålla utkik?
"Intet är mer fruktansvärt än fruktan själv" / Francis Bacon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar