Jag har allt man kan önska.
Och mer än jag förtjänar.
Och ändå är mår jag så här...

Så otacksamt.
Så onödigt.

Jag jobbar hårt på att vara normal.
Det frestar på.
Ibland känns det som att det skulle vara bättre om jag inte verkade så normal. För då hade jag ju iaf varit bra på något. Det att vara "den där".