Det är inte lätt att vara förälder. Man vet att man gör fel, för att man inte förmår bättre. Man vet inte hur man ska göra rätt. Man har inga förebilder och ingen bruksanvisning.
Dessutom, man är ju bara människa. Operfekt.
Men jag vill inget annat än att mitt barn ska vara lyckligt och harmoniskt. Jag kämpar faktiskt mer än man kan tro, med tanke på hur lite jag åstadkommer.
Otroligt frustrerande.
Man måste ställa sitt eget ofärdiga behövande jag åt sidan till förmån för den nya lilla människan.
(Med mindre stress i vardagen hade det varit lättare. Helt klart.)
4 kommentarer:
Jag tycker du sköter ditt jobb som mamma jättebra, klart att han är lycklig och harmonisk. Han har det faktiskt jättenbra! Inte alla ungar som får uppleva egypten som barn =)
Och han har ju en ganska stor släkt om man ska räkna in alla från båda sidor, Han har alltid mat på bordet och inte massa bråk hemma. Så vad gäller mammarollen behöver du nog inte alls oroa dig =)
Tack Elin! Men det är lite mer komplicerat än så. Utlandsresor är säkert kul, men gör ingenting för barnet egentligen. Lika lite som en massa leksaker eller annat man kan köpa för pengar. Att han har släkt är ju viktigage isf. Men det är en massa annat. Man har dåligt med tid för hnm, det är mkt stress och skrik och krav. Men vet inte hur mkt man kan kräva. Och man skäller och gormar för att han inte duktig nog. Jag märker att han har dålig självkänsla och det är det minsta jag vill! Jag vet hur det är att växa upp med det. HUR gör man för att bättra på det??
Jag tror att du är en bra mamma.. Man är inte heller mer än människa. Ja min dotter har haft dålig självkänsla pga. sin dyslxi. Men de man kan göra då som förälder som jag gjort, är att hela tiden tala om när dom är duktiga och att dom är duktiga och att man älskar dom för dem de är.. mm mm. För nu när hon snart är 15 år så har de faktiskt lossnat för henne och hon tror på sig själv och är mer självsäker. Sen är de också så att när dom börjar skolan så får dom mera krav på sig. För de var då J började få dålig självkänsla, för då har dom andra att jämföra sig med. Sen har inte jag heller gjort allt rätt, jag har också skrikit och gormat på mina barn, men alltid bett om ursäkt om jag tyckt att jag varit orättvis, och förklarat varför jag sagt si eller så. jaja jag tror att din unge mår bra, men de är så när man är mamma att man vill att ungarana ska ha de bra och må bra hela tiden, men de är ju också bara människor. Så fortsätt att vara den mamma du är. de är säkert jättebra.. Sköt om dig och hoppas dina tankar försvinner om detta för en stund i alla fall. Men som förälder så går man runt med dåligt samvet i bland för sina barn. Men vi är också bara människor kom ihåg de vi är inga superkvinnor. Kram kram Kicki
Tack snälla! Ja, jag gör så gott jag kan. Är inte heller rädd att be om ursäkt när jag gjort fel. Och det kunde varit värre, mycket värre...
Kram /Anneli
Skicka en kommentar