Vikarie

Det var bättre förr. Återinför upphöjda katedrar och pekpinnar!



I dag har jag vickat i en 1:a.
Fy för bövelen!!! Det är ett under att våra barn lär sig något ö h t i skolorna! Ingen lyssnar, alla skriker, springer omkring, tramsar. Och jag mesar verkligen inte med dem! En timme med "eget arbete" = 20 händer uppe i luften som vill ha hjälp. Samtidigt. En ensam fröken. Barnen ligger på otroligt olika nivåer. En tjej gör sina uppgifter på ett par sekunder, sedan räcker hon upp handen igen och får sitta där å vänta medans jag går laget runt. En annan kan inte ens bokstäverna och måste stava sig igenom vartenda ord sneglandes på en liten lapp med alfabetet med bilder. Tar en evig tid. Klart de tappar tålamod och fokus!
Och jag försöker komma på ett sätt att reda ut det i 59 minuter till, 58, 57..56... tills lunchen...
Sista fem minuterna får jag tyst på dem, skäller lite, förklarar, undrar, berömmer..

Sen går vi till den skräniga matsalen och äter ljummen beige och grå mjöl-mat hämtad från något centralkök. Det smakar... beige och grått.
Knäckebröd med margarin och lättmjölk. Brrr...