.

Jag är så försynt ibland att det är löjligt. Insåg det när jag kom som ny praktikant på redaktionen. "Varsågoda att ta kaffe" sa någon. Jag och min klasskamrat, även han ny och praktikant tittar i ett skåp med blandade koppar. Han grabbar tag i första bästa, med betoning på bästa. Jag står kvar och velar. Till sist hittar jag en kopp med avslaget öra längst in i skåpet. Jag tänkte väl att, "den vill nog ingen annan ha. Så den tar jag!" Och nu är det min kopp! Den står alltid kvar i skåpet och väntar på mig. Lite defekt och ratad.

Vi passar bra ihop.