Perspektiv!

I dag lyssande jag på ett ekonomiprogram på P1. Där var en kvinna som upprört berättade om sin besvikelse över att hennes och hennes familjs solsemester blivit förstörd. Hon berättade om plan som pga div fel inte gått i tid utan de hade fått vänta på att de skulle lagas. (Vilket väl var tur iofs..) Både dit och hem! Som längst i 37 timmar! (Men tvåveckorsvistelsen på semesterorten hade varit bra.) Och ingen hade varit där och tagit hand om dem! Inte hela tiden iaf. De hade fått ta in på hotell över natten (på arrangörernas bekostnad givetvis). Hon beskrev det rätt och slätt som "Helvetet på jorden"... deras reskassa hade tagit slut och de hade varit törstiga och fått ropa efter vatten åt deras barn i den olidliga hettan på flygplatsen! En bekymrad panel av experter diskuterade nu om hur många tusen man kunde få ut i ersättning för detta lidande.
Oj!
"Helvetet på jorden"... är för mig mer än så. Det är männsikor som jagade flyr från sina hemländer till fots, som förgäves ropar efter vatten till sina barn - varje dag, som inte kommer undan hettan någonstans, någonsin! Som ligger och dör på bara marken!
Och inte fan har de någon de kan vända sig till och klaga och få ersättning!