Just färdig med pappersexercis till A-kassans kontrollorgan, även kallat Arbetsförmedlingen.
Är duktigt trött på att bli behandlad som en andra klassens medborgare, okapabel att ta vara på mig själv och med anmälningsplikt.
Ständigt misstrodd och övervakad.

Tog sista treon. Sista! En räcker ju inte! Panik! Släpper ut väckarklockan (som låter mjau, mjaaauuuu) i regn och blåst. Bestämmer mig för att idag är ingen bra dag för en hurtig morronpromenad. Svär inombords över grusade planer (och då snackar vi inte fotboll), väntar tills väckarklockan ljuder igen för att bli insläppt.
Innan jag blev väckt första gången 7,20 drömde jag att jag sov till 11,30, vilket aldrig skett i verkligheten. Gick och lade mig igen. Maken väckte mig en gång, sedan sonen, men jag lyckades hålla mig i sängen till 11;20! Huvudvärken eskalerat. Rotar runt i väskor efter treo. Hittar! Lycka! Kanske. Får se. Ingen morgontidning. FTW. Skriver en lång status på fb som ingen orkar läsa istället. Med glimten i ögat. Eller blixtrande huvudvärk. Kanske både och.