Nyårsnaglarna...

Jodåsåatteh....

...nu kan jag knäppa smaljeansen! :)))

Före...

...och efter tre månaders slit på gym och promenader.

Ursäkta mig men...

...när man går på gym, tar sig tid och har betalt för att träna på gym, varför gör man inte det då??
Varför sitter man fast på redskapen och pladdrar med sina väninna?
Och när man får frågan av en stressad, ambitiös tränande om man kanske är färdig, då snörper man på munnen och säger "Nej; jag TRÄNAR faktiskt, jag VIIILAR nu i EN minut". Eller hur? Längsta minuten ever. Och när de väl använder redskapen lyfter de lite lätt och viftar med armar och ben, konstant pladdrande.
Det är störigt för mig som alltid är på väg till jobb eller har varit och jobbat mina orgelbundna tider, stressad. Dessutom tränar jag cirkelträning, och där VIIIILAR man inte mellan seten, där är det fullt ös.

Fick se ett jättefint Luciatåg på köpcentrat Entré. Blev sur på att butikerna inte kunde stänga av sin dunka dunka tills tåget gått förbi, det var riktig skönsång! Men så är jag också en sucker för Lucia och julmusik. Som barn var jag en riktig Lucia-Hitler. Redan i oktober samlade jag mina stackars kompisar till auditions. Och sedan var det uppställning och koreografi samt fläckfri sång, stenhårda repetetioner ända tills dagen D. :) Eftersom jag enligt juryn (jag själv) sjöng bäst fick jag alltid sjunga solo. :) Men jag lät alltid någon annan vara Lucia. När jag tänker efter har jag aldrig varit Lucia, utom på dagis, när alla som ville fick vara det. :) Och det var inga problem, jag visste och accepterade att jag inte var söt/poppis nog.
Tyvärr jublar jag inte åt att killar nu får vara Lucia. Är väl gammeldags och tycker inte att det är fult/fel/dåligt att behålla en och annan tradition. Men det är rent känslomässigt. Förresten var min fine vän Jörgen L lucia redan i slutet av 80-talet på Östra Grevie fhsk, iklädd krona och särk. Så det så

Julnaglar! :)

Sjuk! :(

Hade ont i halsen redan i måndags, körde ett styrkepass ändå.
Dagen efter var jag vrålförkyld, men gav mig iväg ut och gjorde en massa ärenden iaf. Men fick sjukskriva mig när jag kom hem. Tur var det för morgonen därpå vaknade jag och upptäckte att jag skulle spy! Utan förvarning! Inget illamående, ingen kymig mage ingenting! Och så bara......!!!
Och fy fan, det var nog det värsta jag varit med om i den vägen! En gång i kvarten i 4-5 timmar bara galla!!! Hur mycket galla har man?? Jag trodde jag skulle spränga något blodkärl i hjärnan om inte ögonen ploppade ur sina hålor först. Fy faaaaan!! Efter några timmar fick jag behålla vattendropparna jag kämpat hårt med att försöka få i mig. På kvällen åt jag knäcke med ost. Så det gick fort över. Enda sviterna idag är samma ihållande huvudvärk som jag haft i flera dagar, men nu har jag ringt och sagt att jag ska jobba imorgon bitti igen.
Men var kom det ifrån?? Jag menar jag har jobbat inom barnomsorgen bland kräk och diarrébarn under värsta vintrkräksperioderna men alltid klarat mig. Inte heller min egen son har lyckats smitta mig när han varit sjuk. Och så nu bara, helt plötsligt...

Och träningen fick ligga på is. Helt tvärtemot mina planer. Skulle ligga i nu ju fram till mätningen i mitten av december.
Jaja, Det finns väl viktigare saker här i världen...