tisdag 24 maj 2011




Jag besökte ett "Raw Food ställe" igår. Jag har ätit väldigt dåligt (inte lite) den senaste tiden pga stress. Känner nu att jag behöver lite nyttig mat. Jag provade "Pizzan" enl bilden ovan. Den var överraskande god! Speciellt själva bottnen och krämen ovanpå. Framförallt blev man mätt! Inte helt väntat. Och det är sådan mat som inte triggar igång något, utan när man ätit sig ohungrig så vill man inte ha mer. Fantastiskt! Hade köpt en efterättskaka av nyfikenhet och en liten tvekan om att jag kanske inte skulle bli mätt? Den var överflödig kan jag säga!

Tyvärr är Raw Food konceptet för en totalt matlagningsointresserad som jag aningens för kopmplicerat och ingridienserna finns inte hos lokala handlarn och där de finns kostar de mycket!
Dessutom delas inte min passion för god/nyttig/annorlunda mat av restan av familjen.

Stället jag var på var iaf mysigt! Och välbesökt. Tyvärr av en ganska nischad grupp. Mest kvinnor med en säregen stil, tänk foträta skor - över hela kroppen, typ. Säkert inte direkt brasilieanskt vaxade. :s Vad nu det kan ha med någonting att göra.
En dam stack dock ut. Hon hade något chickt på sig med matchande väska. Byxor som skar upp mellan där det skulle ha funnits skinkor, så som det kan göra på avmagrade damer som inte är purunga. Klapprande klackskor. Var tjenis med ägaren. Hon såg väldigt bekant ut, och jag undrar om hon inte setts på TV. "Skånefruar" kanske?

lördag 14 maj 2011

Lyra, någon?

Jag undrar hur mycket man kan samla på sig som aldrig får komma ut.
Jag önskar att någon ville fånga bollen när jag kastat den.
Vill inte se den studsa till studset tar slut och bara bli liggande och självdö.
För att slippa det släpper jag aldrig bollen.

Känner ni igen känslan av att stå ensam på skolgården och se när de andra leker?
De leker runt dig, kanske med dig. Men de ser dig inte.

Och nästa rast är det inte självklart att du får vara med i leken igen.

Jag vill helt enkelt att någon fångar min boll.
Tar en snygg lyra fast jag kanske kastar dåligt
och snett
och missar målet.

Jag har inte övat så mycket.

måndag 9 maj 2011

Under min arbetsdag igår som innehöll mer fritid en arbetstid lärde jag mig följande:

* "Ev kaffekick inträder 41 min efter intag, varför man kan ta en kopp kaffe, gå och lägga sig att sova i 41 minuter och därefter vakna pigg!". Tro det?

* Rulltrapporna på Hässleholms tågstation är alltid trasiga. Stillastående rulltrappor är besvärliga att gå i.

* Lösgodis på Pressbyrån är dubbelt så dyrt jämfört med lösgodis köpt någon annanstans. Och ungefär dubbelt så gammalt.

* En ung bloggerska med viss kändisstatus och iaf en liten fanskara delade tågutrymme med mig igår.

torsdag 5 maj 2011

Lägger ni märke till "praktiktanterna"?

Jag har börjat notera folk på fel plats den senaste tiden. Äldre tyvärr företrädelsevis damer, som instrueras av betydligt yngre förmågor. Lite nervösa och stressade med variernade uttryck.
De försöker socialisera på sitt vis som inte passar med med de andras vis.
De är i underläge trots att de med sin ålder och vishet borde vara i överläge.

Det hela blir lite sorgligt.

Och inte tjänar de några pengar eller känner sig nyttiga på något vis heller.
Och inte kommer det att leda till fast jobb eller något annat positivt.

Konstgjord andning är var det är.
Folk vill inte ha det.
Människor vill andas själv.
Som de levande varelser de är.

fredag 29 april 2011

train market



Jag tycker denna är snygg på nåt vis...
På ett seriealbums-vis. Från någon futuristisk serie blandad med 40-tal. Hade den inte passat i typ Gotham City?

Men den står på Karlskrona järnvägsstation och är väl någon transformator av något slag. Den som vet och vill får gärna berätta mer! :)

OJ!

Vad länge sedan jag skrev något!
Inte för att jag inte haft något att skriva om, men tiden och energin har inte räckt till. Det händer alldels för mycket just nu, och jag orkar/hinner inte med.
Hoppas komma igen snart dock....

lördag 9 april 2011

Är jag bara glad
är mina tankar vackra
när tankarna är vackra
är världen vacker
när världen är vacker
är livet lätt att leva

Om jag bara är glad

onsdag 30 mars 2011

När jag drömmer mardrömmar...


... blir jag ofta jagad av zombies...

Tolkning?

Jag gör mitt bästa för att slippa känna.
Och tydligen lyckas jag ganska bra eftersom jag kan upplevas som avståndstagande eller rentav kall.
Detta är dock icke önskvärda biverkningar till medicinen jag lärt mig ta för att slippa få ont.
Den smakar för jävligt.
Men den är värd att tas,
ibland känns den som om den är livsuppehållande.
Jag orkar inte känna.
Känna rädsla.
Gå som katten kring het gröt.
Ducka och gömma mig.
Jag tar på mig skyddsdräkten.
Du kan inte ta mig.
Ditt svavelosande når mig inte.
Anklagelserna biter inte.
Ibland tappar jag masken.
Eller om jag tar av den själv för att kunna andas.
Och jag blir sårbar
och sårad.
Jag försvarar mig med ilska.
Känner pulsen öka.
Vet vad som komma skall.
Låt mig för fan vara!
Stänger in mig igen.

tisdag 22 mars 2011

Höll på att sluta med förskräckelse! Var nära jag inte klarade den obligatoriska läkarundersökningen inför jobbet!
P g a ett urinprov. Jag vet inte vad det är, men mitt urinrör slår liksom knut på sig när jag känner mig stressad. Jag kan t ex inte kissa ute i naturen eller med öppen toadörr eller liknande. Jag klarar inte att producera en enda droppe under press! Sitter där och svettas.. Det brukar hjälpa om man sätter på kranen, men vid sådanan här drogtester så stänger de av vattnet.
Igår fick jag gå hem i oförättat ärende.
Idag sa de att jag måste klara det, annars blir jag inte godkänd!
Efter 10 min ångest så lyckades jag.
*Puh*.