Det här skulle jag har bloggat om från Kreta om jag vore uppkopplad.

* När sanden virvlade i vattnet glänste den som guld. Jag kände mig rik.

* Varje dag såg jag ett par kvinnor från två olika generationer ligga topless och läsa i solen. Den yngre under parasoll, den mindre unga i solen. De låg där när jag kom, de låg kvar när jag gick. Senare på kvällen satt de vid matbordet, bägge vända mot havet. De talade inte med varandra. Eller något måste de ha yppat, för jag vet
att de var från Danmark. Därav de idoga pressandet i solen. Jag gissar på mor och dotter. Och undrar varför de var där tillsammans och varför de inte pratade med varandra.

* Det blir aldrig mer "all inclusive-racet" för vår del. Från nu blir det lägenhet, liksom denna gång. Exklusive frukost, för det är mysigare att vänta med frukost till man har vaknat av sig själv. Och godare att köpa färska bullar och äta på balkongen.

* När man är på semester och utanför sina vanliga ramar kommer tankar till en som man annars inte hinner tänka. Välkomna och ovälkomna tankar. Känslan att bara vara är otroligt välkommen och skön. Känslor som ifrågasätter ens vardag är mindre välkomna.

* Chanias gränder må ha varit skuggiga men aldrig mörka. Vackra men med tragisk historia. Men det är ju ofta det som gör det vackert. Allt kantat med grönska och prunknande färger.

* Gatukatterna var talrika. Vackra. Smidiga. Ett naturligt inslag. Och så vitt jag förstod accepterade.

* Hundarna mindre så. Ledsamt nog.

* Kackerlakor simmar. Fort!

* Gurka har en egen smak. En god. Det hade jag ingen aning om. I Sverige smakar de vatten. Ibland lite fiskaktigt. Tomater är saftiga och goda, när de fått växa färdigt, utomhus i solen.

* Oreganochips är i motsats till vad det låter faktiskt gott. Men så upptäckte jag att de innehöll E 621. Vilket förklarar allt. (E 621 = smakförstärkaren Glutamat. Ett beorendeframkallande gift.)

* Upptäckte Greklands egna "brandy"; "Metaxa". Och gillade det! Till skillnad från Ouzo och Raki.

* Främligar är bara vänner man ännu inte lärt känna.

* Vi kommer definitivt att resa till Grekland igen.

Den här har jjag lånat från "turtles.egetforum.se"

Läkar"bönen":

"Doktorn vår
som går ronden

Helgat varde Ditt arbete

Tillkomme Din status

Ske Din ordination
såsom bland patienter
så ock bland personal

Vår dagliga dos giv oss idag

Förneka vår mänsklighet
såsom ock vi förneka den

Och inled oss icke i självständighet
utan fräls oss ifrån handling

Ty kliniken är Din
och remissen och recepten

I evighet

Valium"

Överkörd av läkare...

Hade först en läkare som totalt ignorerade mig; "Trötta är vi alla, det är ingen sjukdom, jag är också trött." Då tog de blodprover som visade låga T4 värden, så jag skulle på återtest 8 v senare, vilket var i fredags. Den trötta kvinnliga läkaren (hon kanske hade hypo?) hade då slutat och jag skulle få en ny. Han ringde idag och frågade hur jag mådde. Jag ville förklara att jag mådde lite bättre eftersom jag fått hjälp hos en näringsterapeut. Mot bättre vetande berättade jag detta + att jag tagit kortisoltest som visade på låga värden + att jag sa, kanske värst av allt, att jag varit ute på internet och förkovrat mig. Han blev OTROLIGT provocerad!! Han lade sig till med sin allra myndigaste röst och sa: "ENDROKRONOLOGI (paus) är ett väldigt komplext system. Var det en LÄKARE som sa att du skulle testa ditt kortisol?" "Nä, det var näringster..... "Det är bara en LÄKARE som kan bedöma om det är läge att ta ett kortisolprov!" "Jamen nu visade det ju på låga värden" "Det är det många som har, det behöver inte betyda att man har hypotyreos. Tester kan man ta hur många som helst, men om vi skulle testa alla som kom hit så hade vi aldrig hunnit göra något annat och.." ja, osv osv, han hade minsann 35 års erfarenhet och var specialist i en rad ämnen, dock inte endrokronologi såvitt jag förstod.
Jag fick faktiskt ta luren från örat, för han slutade inte prata och jag fick - som vanligt - inte en syl i vädret.
Han skulle skicka mig blodprovssvaret, men eftersom han sa att de bara kollar TSH-värdet,(!) och det var ok förra gången så kommer de ju anse att inget är fel och så får jag återgå till alternatv vård.


Lika bra det kanske, för den jäkla läkaren har jag ingen lust att träffa i alla fall.

Min mat och sov klocka ringer ganska regelbundet, ca var 3e-var 4e timme.
Men min katt Dexter kan man ställa klockan efter!

Mjau! Tittar på klockan. 07,00
Nästa gång han börjar påkalla min uppmärksamhet, jajamensan, 16,00
När klockan är 2l,00 jamas det ihärdigt och dagens sista mål delas ut..
På pricken, varje gång!

Så är det när man är son till en egenföretagare...

Gör mig lite beklämd. :(

Idag slog det mig att jag inte vaknat stel i kroppen på flera dagar! Och har i o m det inte haft morgonhuvudvärk heller! Har faktiskt inte haft ont i huvudet alls! Det onda i lederna som började kännas av innan känns inte heller.

Efter bara två veckor av näringspreparaten!

Halleluja!

Törs man tro på en förbättring?

En skugga av mitt forna jag

Fast det är i sin ordning på sätt och vis och självvalt till en del.
Jag strävar efter att bli sådan jag vill vara. En sådan som jag själv kan se upp till.
Tyvärr krockar mina ideal med som det verkar, alla andras.

Jag har gått från 40 år till 80 år på kort tid. Det känns för jävligt och självklart hänger jag inte med och omgivningen fattar ingenting.
Folk blir oerhört provocerade av att man inte vill dricka sig skitfull. Att man vill gå hem när man själv tycker att "nu blir det inte bättre, härifrån går de bara utför".

Eftersom jag inte är riktigt kry heller så vill jag göra vad jag kan för att bli bättre. Folk accepterar inte det heller. Inte ens de allra närmaste.
Istället får jag höra att jag ska "slappna av", "släppa loss", "inte vara så tradig". Fritt översatt: Drick och bli full. Fullast vinner. Men jag, JAG, tycker inte det är kul. Min värld blir inte vackrare i fyllan. Jag mår inte fantatsiskt bra av alkoholdomnad hjärna. OCH framförallt mår jag inte bra dagen efter. Många gånger har jag fått höra att "om jag blev så dålig som du dagen efter skulle jag aldrig mer dricka". Men de ljuger ju, för det är inte okej att dricka civilicerat. Det är provocerande och oförskämt mot värden och resten av festdeltagarna, de tar det tammefan som en personlig skymf!

Åtminstone känns det så. Om jag har fel blir jag glad.
Men än har ingen har någonsin bevisat motsatsen.

Äntligen!

Har fått svar på ett binjuretest jag gjort. Svaret var att jag har uttröttade binjurar. Detta leder till alla symtom jag har. Men nu har jag fått preparat mot det! Det finns ju hjälp!! Hurra!

"Typiska symtom vid sviktande binjurar/kortisolbrist är att man inte svarar som man ska på behandling med sköldkörtelhormon, extrem trötthet och känsla av svaghet (särskilt vid stress, infektion, träning etc), lågt blodtryck, yrsel (särskilt när man går från liggande eller sittande ställning till stående=ortostatisk reaktion), lågt blodsocker (hypoglykemi med socker- och saltsug), viktnedgång/undervikt, depressiva besvär och ångest, svårt att somna, allergier och upprepade infektioner, mag- och tarmproblem, illamående, kalla händer och fötter, svettningar, mörka ringar under ögonen, pigmentering, torr och tunn hy, förlust av kroppshår, muskel- och ledvärk, försämrat minne och förvirring, långsam Akillesreflex etc."

Tillbakablickar...

...gör jag emellanåt när jag bläddrar tillbaka i bloggen. Tycker det är skitkul! Men blir lite förvånad att jag lade upp så mycket bilder förr?.. Har jag inget minne av... :s

Tjatigt men...

Varfan är sommaren!?? Det känns, ärligt, som om jag inte kommer att överleva om jag inte får någon sommar efter den jäkla vintern som var! Våren försvann och det har varit skolavslutning och nu är det snart midsommar, men ingen sommar i sikte...

Betvivlar att det blir något badande i havet i år... :(

Fast så känns det kanske varje år? Eller?

Resultatet av mitt besök hos näringsterapeuten.

Saknas ett preparat som kommer nästa vecka.

Nu ska det väl bli fölk av mig med! ;)

Folk...

Igår var jag på apoteket i ett kattärende. Jag står och talar med en expedit när jag plötsligt blir medveten om en liten krum tant med dålig permanent och fult rött läppstift utsmetat kring läpparna.
Hon står och spottar och fräser och mumlar. "Usch", spott, "Fy"!, fräs.
Jag tror att tanten stör sig på expediten som jag talar med, som ser utländsk ut. Jag hinner t o m tänka "Fy för och behöva ta sådant här". Expeditens lugna blick helt fokuserad på mig tyder på något vis att hon är van.
Men då förstår jag att det är MIG kärringen fräser åt!! Hon stör sig på mina tatueringar!! Jag uppfattar något om "Usch, förstöra sig med sånt fult" samtidigt som hon tar sig åt armen där min tatuering sitter, och plirar hatiskt på mig. Hon tar ett par steg och sedan: "Ja, du har väl en massa där nere också" följt av menande rörelse i de nedre regionerna.
What!!!???
Vid det laget har jag helt tappat tråden med expediten.
Jag grips av en fruktansvärd vrede och vill ta tag i tanten och vråla något intelligent om att vad jag än har eller inte har mellan benen så är det betydligt mer än vad hon har innanför pannbenet!
Men så gör man ju inte. Och tanten är ju uppenbarligen störd. Så hon slipper lindrigt undan.
En stund senare ser jag henne på en bänk ätandes en glass samtidgt som hon stirrar nedlåtande och äcklat på den unga överviktiga kvinnan bredvid sig...

Folk är inte kloka.

Här en artikel jag skrivit om tatueringar. (Klicka på länken.)
Och här är en krönika i samma ämne.