Queen | The Show Must Go On | Music Video

Marie Fredriksson - Sparvöga

Man kan skrika ut sin sorg i universum.
Jag skriver ut min sorg
i cyberrymden.
Smaklöst eller ej
- det är upp upp till mig.

Foto: Per Damsby

Jag slutade aldrig älska dig.

Jag beklagar att jag gjorde dig illa.
Men jag kan inte göra det ogjort.
Jag kan inte ens önska det ogjort,
det vore att förneka mitt eget liv.
Men jag kan ärligt säga
att om jag vetat att det skulle bli som det blev
mellan oss
hade det nog aldrig hänt.

Jag hoppas du var lycklig.
Jag hoppas du funnit ro.

Jag slutade aldrig älska dig.

När jag envist tittar bort
ska du veta att det är mitt dåliga samvete jag vill undvika att se
inte din smutsiga hand
eller din "Aluma".
I din blick speglas
mitt dåliga samvete.

(Och jag har ju köpt ibland, men ni står ju där ändå. Och visst får ni väl pengar från soc?
Och visst är det utländska "ligor" som strategist placerar sig utanför varhusportarna så man skäms när man kommer med sina fulla matkassar, Visst??....
Ingen i Sverige behöver väl tigga, har vi ju fått lära oss...)

Strängt förmanar vi våra barn att man inte kan få allt man vill ha.
HA!
Det bli ännu värre när man blir stor. Man vill ha allt! Och kan man så skaffar man det. För att man kan.
Kan man inte finns det lånehajjar och avbetalningspirater!

Den som har mest grejer när han dör vinner ju, som bekant.

Och Mammon gnuggar sina händer...

När jag lägger mig på kvällen brukar jag tänka att "Ok, jag fick inte så mycket gjort idag, men det tar jag igen imorgon!!"
På morgonen tänker jag: "Åååh, vad trött jag är... Ska bara äta frukost & läsa tidningen, men SEN ska jag ta tag i...."
Senare: "Ska bara duscha."
Sen: "Måste bara kolla nätet".
Myyycket senare: "Fan också, vad klockan blev mycket, och vad trött jag är. Äh, slänger in en maskin tvätt och får undan disken så har jag gjort något iaf. Och kör till affären, hämtar sonen, fixa maten..." Och så blev det sådär stressigt igen- Och jag har inte fått något gjort. Jag VILL verkligen få något gjort! Det är själva görandet jag inte får till...

Ibland kunde det varit bra om datorn inte funkade några dagar (fast det törs jag knappt skriva, tänk OM den skulle lägga av!!)
Men då hade det alltid funkat att knäppa på TV:n eller läsa någon av alla böcker jag har på vänt...

Det är så här det blir när man varit arbetslös ett tag... För mycket tid att skjuta fram allting till. Inga strukturer...
Inget startblock och inget målsnöre, men en jävla massa häckar i vägen!

Ta inte mitt ointresse för ointresse.
Ta det för vad det är
Osäkerhet.

Nu har jag varit sådär trött och orkeslös igen i några dagar. Vet ej varför. Tar ju mina medicamenter som jag ska. Har iofs ont i halsen också så det kan ju vara något som är på G. Känner att jag tappat gnistan... Vill inget, inte lönt liksom...

Har gjort av med en hel period nu på a-kassan. Under den tiden har jag först haft en totalt värdelös coach från AF, sedan praktiserat (jobbat hårt!) i 6 månader, för att sedan gå danskkurs, till att få en ny "privat" coach. Den sistnämda har visat mig hur mitt "livshjul" ser ut nu och hur den bör se ut. Hon har även påpekat vikten av att le via mejl när man skickar in sina cv. Och annat matnyttigt.
Vidare säger hon att jag måste ha ett mål, annars har jag ingenstans att gå mot.
Och det är naturligtvis sant.
När jag var riktigt liten ville jag bli sångerska, veterinär, skådespelare eller författare. Varför jag inte blev det vet jag inte. Jag kan inte heller svara på varför jag gått en journalistutbildning utan att bli journalist.

Jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor.
Jag har inga mål, och dåligt med medel att ta mig någonstans.
Känner mig bara trött och oinspirerad...

Inte så att jag inte vill något, jag vill mycket, men inte tilläckligt starkt och målmedvetet. Kanske?

Och naturligtvis har jag sökt jobb också under hela den här tiden. Några hundra, kanske... Jobb jag passat för och verkligenm velat ha, jobb som är under min kompetens och som är över den. Och jobb som jag kan tänka mig att stå ut med - åtminstone. Men jag ljuger inte om jag säger att jag fått kanske fem (5) svar. Jag fattar inte att det kan vara så jävla jobbigt att meddela sina sökanden att någon annan fått platsen. Så man vet. Så man kan släppa det och gå vidare. Vet de inte hur man gör när man skickar massmejl? Vad är problemet?

Överst bilden visar delfinjakt i Japan.
Nedre bilden är en bild på en Grindval.

När jag googlar på "delfinjakt japan" får jag 960 träffar många är protester. Söker jag på "grindvalsjakt färörarna" får jag 28 träffar, och inte så många upprörda. Trots att jakten/slakten är precis lika vidrig!
Djuren förs ihop i stora flockar in i bukter där de dödas med kniv.
Det är inte svårt att föreställa sig paniken, ljudet av skrikande djur, lukten av blod...

Här är en länk http://www.aftonbladet.se/nyheter/article427225.ab

Mat-etik

Ja, eller nåt. Har suttit alldels för länge vid datorn och pallar egentligen inte skriva. Men detta är något som jag tänker mycket på så skriver ändå.

Jag tycker det är för jä-a jobbigt att planera, handla och laga mat. En anledning till det är att jag inte är riktigt frisk. En annan anledning är att jag gärna vill bli det och då vill jag äta rätt. Lätt? Nej.

För det första vad är "rätt" det finns en djungel av kostråd. Det ena bättre än det andra. Men alla olika. Så vilket ska man tro på?

I affären möts jag av den maten jag och i stort sett alla svenskar i min ålder är uppvuxen med; potatis, sås och kött-maten, ni vet. Sedan tillkommer all snabbmaten, och alla utländska influenser.
Ok, utbudet är stort.

Så; jag vill inte äta plågad mat. Så till den milda grad att jag var vegeterian i 7 år av mitt liv. Då åt jag istället ganska dåligt. Så här iefterhand förstår jag att det var alldels för mkt snabba kolhydrater (socker) och alldels för lite fett och protein. De senare åren har det ju iofs tillkommit en massa soja och qournprodukter. Men en snabb titt på innehållsförteckningen visar klart att där är alldeles för mkt tillsatser. Plus att amazonasdjungeln huggs ner och gör indianer hemlösa och påverkar miljön negativt för att ge plats åt sojaodlingar. Så det går bort. Och vad är Qourn? Egentligen??
(Tråkigt nog har mina vegetariska år förmodligen bidragit till min hypotyreos. Soja är skadligt för sköldkörteln.)
Återstår "icke eller mindre plågat" kött. Jaha, hur vet man det? Krav och ekologiskt får man gå efter. Dåligt utbud, svårt att finna i butikerna och dyrt.
Frukt och grönt ska ju vara nyttigt. Liksom nötter och frön. Ekologiskt då, givetvis. Med samma problem där som med köttet. Plus att de i alltför många fall forslats över hela jordklotet och inte smakar något. Iaf inte något gott. Och näringshalten är inte vad den har varit. Och så är det ju det här med koldioxidhalten i atmosfären...
Bröd då? Ok Kravmärkt, men ska man äta bröd? Enligt vissa anhängare av LCHF (Low Carb High Fat, alltså minimalt med kolhydrater och mkt fett istället) är spannmål ett Djävulens påfund. Många är de anhängare av LCHF som vittnar om stora hälsovinster på att inte äta spannmål. Och jag hittar logiken i förklaringarna. Men. Rent etiskt känns det förkastligt. Här ska de rika i västvärlden äta sig mätta på fint rent dyrt kött och fett medan den största delen av jordens befolkning, ja, även i Sverige, inte har råd att äta kött varje dag ens! I många delar av världen överlever de enbart pga spannmål. Råggröt till alla dagens mål. Till fest kanske en bit kött. Nej, känns inte ok. Inte för mig iaf. Men visst tycker jag att vi ska skära ner på snabba kolhydrater, helst i form av processad mat, socker, godis, snacks kakor osv.
LCHF är en lyxdiet. Ja, den har hjälpt många människor till ett bättre liv (männis-kor, inte slakt-kor), Men de som INTE blivit hjälpta eller ens mått speciellt bra av LCHF berättar inte lika ofta. Men de finns också!
Vidare vill man ju inte att ngn ska ha slavat på ngn plantage för kaffet vi dricker, eller riset vi äter te x. Då får man alltså välja märket för "fairtrade". Och inte vill vi ha för mkt tillsatser i maten. Då får vi gå efter märket med "Ren vara".
Sen har vi ju alla kemikalier vi har omkring oss som skadar både miljön, välj Svanen-märkt och falken-märkt.

Så; ulitamata maten (ultimaten?) är ekologisk, oplågad, giftfri, närodlad och näringrik. Vilket väl egentligen bäst fungar om vi alla bedrev egen odling och höll oss med egen boskap...

I stället står man där bland närbutikens dignande hyllor med korgen i handen och vet inte var man ska bli av...

Så här illa ser det ut när jag skrievr uatan att kolla iegneom meteråt vcad jag skriuvit.

Men så illa har det inte alltid varit. Visst har det blivit fel ibland, men det har verkligen eskalerat nu!
Jag läser att detta är ett symtom på hypotyreos.
Ännu ett symtom på den där sjukdomen som inte finns...