När jag lägger mig på kvällen brukar jag tänka att "Ok, jag fick inte så mycket gjort idag, men det tar jag igen imorgon!!"
På morgonen tänker jag: "Åååh, vad trött jag är... Ska bara äta frukost & läsa tidningen, men SEN ska jag ta tag i...."
Senare: "Ska bara duscha."
Sen: "Måste bara kolla nätet".
Myyycket senare: "Fan också, vad klockan blev mycket, och vad trött jag är. Äh, slänger in en maskin tvätt och får undan disken så har jag gjort något iaf. Och kör till affären, hämtar sonen, fixa maten..." Och så blev det sådär stressigt igen- Och jag har inte fått något gjort. Jag VILL verkligen få något gjort! Det är själva görandet jag inte får till...

Ibland kunde det varit bra om datorn inte funkade några dagar (fast det törs jag knappt skriva, tänk OM den skulle lägga av!!)
Men då hade det alltid funkat att knäppa på TV:n eller läsa någon av alla böcker jag har på vänt...

Det är så här det blir när man varit arbetslös ett tag... För mycket tid att skjuta fram allting till. Inga strukturer...
Inget startblock och inget målsnöre, men en jävla massa häckar i vägen!

Ta inte mitt ointresse för ointresse.
Ta det för vad det är
Osäkerhet.

Nu har jag varit sådär trött och orkeslös igen i några dagar. Vet ej varför. Tar ju mina medicamenter som jag ska. Har iofs ont i halsen också så det kan ju vara något som är på G. Känner att jag tappat gnistan... Vill inget, inte lönt liksom...

Har gjort av med en hel period nu på a-kassan. Under den tiden har jag först haft en totalt värdelös coach från AF, sedan praktiserat (jobbat hårt!) i 6 månader, för att sedan gå danskkurs, till att få en ny "privat" coach. Den sistnämda har visat mig hur mitt "livshjul" ser ut nu och hur den bör se ut. Hon har även påpekat vikten av att le via mejl när man skickar in sina cv. Och annat matnyttigt.
Vidare säger hon att jag måste ha ett mål, annars har jag ingenstans att gå mot.
Och det är naturligtvis sant.
När jag var riktigt liten ville jag bli sångerska, veterinär, skådespelare eller författare. Varför jag inte blev det vet jag inte. Jag kan inte heller svara på varför jag gått en journalistutbildning utan att bli journalist.

Jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor.
Jag har inga mål, och dåligt med medel att ta mig någonstans.
Känner mig bara trött och oinspirerad...

Inte så att jag inte vill något, jag vill mycket, men inte tilläckligt starkt och målmedvetet. Kanske?

Och naturligtvis har jag sökt jobb också under hela den här tiden. Några hundra, kanske... Jobb jag passat för och verkligenm velat ha, jobb som är under min kompetens och som är över den. Och jobb som jag kan tänka mig att stå ut med - åtminstone. Men jag ljuger inte om jag säger att jag fått kanske fem (5) svar. Jag fattar inte att det kan vara så jävla jobbigt att meddela sina sökanden att någon annan fått platsen. Så man vet. Så man kan släppa det och gå vidare. Vet de inte hur man gör när man skickar massmejl? Vad är problemet?

Överst bilden visar delfinjakt i Japan.
Nedre bilden är en bild på en Grindval.

När jag googlar på "delfinjakt japan" får jag 960 träffar många är protester. Söker jag på "grindvalsjakt färörarna" får jag 28 träffar, och inte så många upprörda. Trots att jakten/slakten är precis lika vidrig!
Djuren förs ihop i stora flockar in i bukter där de dödas med kniv.
Det är inte svårt att föreställa sig paniken, ljudet av skrikande djur, lukten av blod...

Här är en länk http://www.aftonbladet.se/nyheter/article427225.ab

Mat-etik

Ja, eller nåt. Har suttit alldels för länge vid datorn och pallar egentligen inte skriva. Men detta är något som jag tänker mycket på så skriver ändå.

Jag tycker det är för jä-a jobbigt att planera, handla och laga mat. En anledning till det är att jag inte är riktigt frisk. En annan anledning är att jag gärna vill bli det och då vill jag äta rätt. Lätt? Nej.

För det första vad är "rätt" det finns en djungel av kostråd. Det ena bättre än det andra. Men alla olika. Så vilket ska man tro på?

I affären möts jag av den maten jag och i stort sett alla svenskar i min ålder är uppvuxen med; potatis, sås och kött-maten, ni vet. Sedan tillkommer all snabbmaten, och alla utländska influenser.
Ok, utbudet är stort.

Så; jag vill inte äta plågad mat. Så till den milda grad att jag var vegeterian i 7 år av mitt liv. Då åt jag istället ganska dåligt. Så här iefterhand förstår jag att det var alldels för mkt snabba kolhydrater (socker) och alldels för lite fett och protein. De senare åren har det ju iofs tillkommit en massa soja och qournprodukter. Men en snabb titt på innehållsförteckningen visar klart att där är alldeles för mkt tillsatser. Plus att amazonasdjungeln huggs ner och gör indianer hemlösa och påverkar miljön negativt för att ge plats åt sojaodlingar. Så det går bort. Och vad är Qourn? Egentligen??
(Tråkigt nog har mina vegetariska år förmodligen bidragit till min hypotyreos. Soja är skadligt för sköldkörteln.)
Återstår "icke eller mindre plågat" kött. Jaha, hur vet man det? Krav och ekologiskt får man gå efter. Dåligt utbud, svårt att finna i butikerna och dyrt.
Frukt och grönt ska ju vara nyttigt. Liksom nötter och frön. Ekologiskt då, givetvis. Med samma problem där som med köttet. Plus att de i alltför många fall forslats över hela jordklotet och inte smakar något. Iaf inte något gott. Och näringshalten är inte vad den har varit. Och så är det ju det här med koldioxidhalten i atmosfären...
Bröd då? Ok Kravmärkt, men ska man äta bröd? Enligt vissa anhängare av LCHF (Low Carb High Fat, alltså minimalt med kolhydrater och mkt fett istället) är spannmål ett Djävulens påfund. Många är de anhängare av LCHF som vittnar om stora hälsovinster på att inte äta spannmål. Och jag hittar logiken i förklaringarna. Men. Rent etiskt känns det förkastligt. Här ska de rika i västvärlden äta sig mätta på fint rent dyrt kött och fett medan den största delen av jordens befolkning, ja, även i Sverige, inte har råd att äta kött varje dag ens! I många delar av världen överlever de enbart pga spannmål. Råggröt till alla dagens mål. Till fest kanske en bit kött. Nej, känns inte ok. Inte för mig iaf. Men visst tycker jag att vi ska skära ner på snabba kolhydrater, helst i form av processad mat, socker, godis, snacks kakor osv.
LCHF är en lyxdiet. Ja, den har hjälpt många människor till ett bättre liv (männis-kor, inte slakt-kor), Men de som INTE blivit hjälpta eller ens mått speciellt bra av LCHF berättar inte lika ofta. Men de finns också!
Vidare vill man ju inte att ngn ska ha slavat på ngn plantage för kaffet vi dricker, eller riset vi äter te x. Då får man alltså välja märket för "fairtrade". Och inte vill vi ha för mkt tillsatser i maten. Då får vi gå efter märket med "Ren vara".
Sen har vi ju alla kemikalier vi har omkring oss som skadar både miljön, välj Svanen-märkt och falken-märkt.

Så; ulitamata maten (ultimaten?) är ekologisk, oplågad, giftfri, närodlad och näringrik. Vilket väl egentligen bäst fungar om vi alla bedrev egen odling och höll oss med egen boskap...

I stället står man där bland närbutikens dignande hyllor med korgen i handen och vet inte var man ska bli av...

Så här illa ser det ut när jag skrievr uatan att kolla iegneom meteråt vcad jag skriuvit.

Men så illa har det inte alltid varit. Visst har det blivit fel ibland, men det har verkligen eskalerat nu!
Jag läser att detta är ett symtom på hypotyreos.
Ännu ett symtom på den där sjukdomen som inte finns...

Det här skulle jag har bloggat om från Kreta om jag vore uppkopplad.

* När sanden virvlade i vattnet glänste den som guld. Jag kände mig rik.

* Varje dag såg jag ett par kvinnor från två olika generationer ligga topless och läsa i solen. Den yngre under parasoll, den mindre unga i solen. De låg där när jag kom, de låg kvar när jag gick. Senare på kvällen satt de vid matbordet, bägge vända mot havet. De talade inte med varandra. Eller något måste de ha yppat, för jag vet
att de var från Danmark. Därav de idoga pressandet i solen. Jag gissar på mor och dotter. Och undrar varför de var där tillsammans och varför de inte pratade med varandra.

* Det blir aldrig mer "all inclusive-racet" för vår del. Från nu blir det lägenhet, liksom denna gång. Exklusive frukost, för det är mysigare att vänta med frukost till man har vaknat av sig själv. Och godare att köpa färska bullar och äta på balkongen.

* När man är på semester och utanför sina vanliga ramar kommer tankar till en som man annars inte hinner tänka. Välkomna och ovälkomna tankar. Känslan att bara vara är otroligt välkommen och skön. Känslor som ifrågasätter ens vardag är mindre välkomna.

* Chanias gränder må ha varit skuggiga men aldrig mörka. Vackra men med tragisk historia. Men det är ju ofta det som gör det vackert. Allt kantat med grönska och prunknande färger.

* Gatukatterna var talrika. Vackra. Smidiga. Ett naturligt inslag. Och så vitt jag förstod accepterade.

* Hundarna mindre så. Ledsamt nog.

* Kackerlakor simmar. Fort!

* Gurka har en egen smak. En god. Det hade jag ingen aning om. I Sverige smakar de vatten. Ibland lite fiskaktigt. Tomater är saftiga och goda, när de fått växa färdigt, utomhus i solen.

* Oreganochips är i motsats till vad det låter faktiskt gott. Men så upptäckte jag att de innehöll E 621. Vilket förklarar allt. (E 621 = smakförstärkaren Glutamat. Ett beorendeframkallande gift.)

* Upptäckte Greklands egna "brandy"; "Metaxa". Och gillade det! Till skillnad från Ouzo och Raki.

* Främligar är bara vänner man ännu inte lärt känna.

* Vi kommer definitivt att resa till Grekland igen.

Den här har jjag lånat från "turtles.egetforum.se"

Läkar"bönen":

"Doktorn vår
som går ronden

Helgat varde Ditt arbete

Tillkomme Din status

Ske Din ordination
såsom bland patienter
så ock bland personal

Vår dagliga dos giv oss idag

Förneka vår mänsklighet
såsom ock vi förneka den

Och inled oss icke i självständighet
utan fräls oss ifrån handling

Ty kliniken är Din
och remissen och recepten

I evighet

Valium"

Överkörd av läkare...

Hade först en läkare som totalt ignorerade mig; "Trötta är vi alla, det är ingen sjukdom, jag är också trött." Då tog de blodprover som visade låga T4 värden, så jag skulle på återtest 8 v senare, vilket var i fredags. Den trötta kvinnliga läkaren (hon kanske hade hypo?) hade då slutat och jag skulle få en ny. Han ringde idag och frågade hur jag mådde. Jag ville förklara att jag mådde lite bättre eftersom jag fått hjälp hos en näringsterapeut. Mot bättre vetande berättade jag detta + att jag tagit kortisoltest som visade på låga värden + att jag sa, kanske värst av allt, att jag varit ute på internet och förkovrat mig. Han blev OTROLIGT provocerad!! Han lade sig till med sin allra myndigaste röst och sa: "ENDROKRONOLOGI (paus) är ett väldigt komplext system. Var det en LÄKARE som sa att du skulle testa ditt kortisol?" "Nä, det var näringster..... "Det är bara en LÄKARE som kan bedöma om det är läge att ta ett kortisolprov!" "Jamen nu visade det ju på låga värden" "Det är det många som har, det behöver inte betyda att man har hypotyreos. Tester kan man ta hur många som helst, men om vi skulle testa alla som kom hit så hade vi aldrig hunnit göra något annat och.." ja, osv osv, han hade minsann 35 års erfarenhet och var specialist i en rad ämnen, dock inte endrokronologi såvitt jag förstod.
Jag fick faktiskt ta luren från örat, för han slutade inte prata och jag fick - som vanligt - inte en syl i vädret.
Han skulle skicka mig blodprovssvaret, men eftersom han sa att de bara kollar TSH-värdet,(!) och det var ok förra gången så kommer de ju anse att inget är fel och så får jag återgå till alternatv vård.


Lika bra det kanske, för den jäkla läkaren har jag ingen lust att träffa i alla fall.

Min mat och sov klocka ringer ganska regelbundet, ca var 3e-var 4e timme.
Men min katt Dexter kan man ställa klockan efter!

Mjau! Tittar på klockan. 07,00
Nästa gång han börjar påkalla min uppmärksamhet, jajamensan, 16,00
När klockan är 2l,00 jamas det ihärdigt och dagens sista mål delas ut..
På pricken, varje gång!

Så är det när man är son till en egenföretagare...

Gör mig lite beklämd. :(

Idag slog det mig att jag inte vaknat stel i kroppen på flera dagar! Och har i o m det inte haft morgonhuvudvärk heller! Har faktiskt inte haft ont i huvudet alls! Det onda i lederna som började kännas av innan känns inte heller.

Efter bara två veckor av näringspreparaten!

Halleluja!

Törs man tro på en förbättring?